Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8. Augusti 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
, HALLS BERÄTTELSER
Medan Arne såg en smula bättre
ut än Tor, hade denne en stor fördel
i sitt glada, öppna sätt och i sitt
solskensleende, som vann alla.
Ibland tyckte sig den iakttagande
Arne märka en viss kall beräkning,
ett visst räknande med egen fördel
hos Irma. Men han slog bort det.
Det kunde inte vara så — och så
kom kärleken och slog honom med
blindhet.
Det var fortfarande svårt att
säga, att Irma favoriserade någon av
sina beundrare. Men hon
promenerade nu helst med en i taget, vilket
gjorde, att vännerna inte kommo
tillsammans så mycket som förut.
Arne var alldeles säker på att då
han, sedan han fått en utlovad
löneförhöjning, skulle be henne bli
hans hustru, så skulle han få ja.
Och Tor, som tog livet mindre
ekonomiskt, var lika säker på att den
dag han friade, skulle han få ja.
Rivaliteten mellan vännerna hann
aldrig få något av spänning och
ännu mindre av fientlighet över sig.
Det kom heller intet av kyla eller
misstro mellan dem, åtminstone
inte från Arnes sida. Men medan den
mera inbundne Arne, som stod
alldeles ensam i världen, vant sig att
anförtro allt åt sin enda vän Tor,
hade förhållandet mellan dem och
Irma förmått den glade men också
slugare Tor att behålla en hel del
för sig själv. På det sättet förde
han Arne bakom ljuset och
invaggade honom i förhoppningar, som
denne annars skulle försökt att i tid
begrava — för deras vänskaps skull.
Så kommo då underrättelserna
slag i slag: Tor hade handlat bakom
Arnes rygg. Han hade fått
befordran till ett bankens kontor i en stad
långt bort. Det medförde avsevärd
löneförbättring, han och Irma
förlovade sig och skulle gifta sig så
snart Tor hunnit ordna det för dem
i den främmande staden!
Slaget drabbade Arne
fruktansvärt hårt, men han slöt sig inom sig
själv och bar sin plåga utan att
klaga. Visserligen log inte munnen,
men han bar hjärtats gråt med en
tilltvungen utvärtes behärskning,
som gjorde hans pina än större. Tor
gjorde ingenting för att dölja sin
triumf över att han vunnit loppet
på sin väns bekostnad. Arne hade
svikits i sin kärlek och förlorat sin
ende vän. Han kunde inte göra sig
reda för vilket av såren som
smärtade mest, och på kort tid lärde
Arne Fridenborg sig konsten att
vara en mycket ensam man.
Kamraternas och innevånarnas i den
lilla staden halvt förstuckna miner
av undrande medlidande och
skadeglädje mötte han med kall
förvåning.
Då dog hans enda farbror, en man
som han aldrig sett eller haft någon
beröring med. Arne fick ärva denne
ensamme ungkarls stora
förmögenhet, slottslika, i en enslig, avskild
trakt belägna villa, hans magnifika
konstskatter, möbler och stora
bibliotek, hans härliga trädgård och
hans — förfärande ensamhet.
I många år hade han levat här
skild från andra människor än sina
tjänare, skild från världen, som inte
intresserade honom, levat rentierens
bekymmerslösa liv med sina
blommor, sina böcker, konstsaker och
sina tunga minnen.
Underligt nog måhända hade det
sår kärleken tillfogat hans hjärta
ärrat relativt fort, fast kvinnan se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
