Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8. Augusti 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 , HALLS BERÄTTELSER
Och nu satt han där med den dödes
brev i handen.
turligtvis avsked, ock jag fick vara
tacksam, att det inte blev värre.
Med skammen över mig lämnade
jag med två tomma händer den stad,
dit jag rest med så stora
förhoppningar. Nu var jag ensam,
förgrämd, bruten, sörjande henne, som
om hon varit död. Nu grät himlen,
ängslande grå. Då strålade solen,
kvittrade lärkorna och kvittrade
hon, nyfiken på livet och på det
nya, som skulle möta. Hon var för
mig målet, för henne var målet —
livsnjutningen.
Vänner hade jag inga. Till vår
hemstad ville och kunde jag inte
resa. Alltså styrde jag kosan till
Stockholm, ty i en stor stad tror
man ju, att det alltid finnes
möjligheter. Men jag var redan vid 30 år
en bruten man. Sorgen och
umbärandena ödelade hastigt, vad som
fanns kvar. Men jag har
envist hakat mig fast
vid livet. Det lilla jag
förtjänat på allehanda
arbeten har gått till den
dövande spriten och till
spaningar efter henne,
som jag vet lever och
som jag trott behövde
mig. Ty min kärlek är
inte död.
Efter år av
umbäranden blev jag kroppsligt
sjuk. Sedan jag i långa
månader legat på
sjukhus, lär jag nu vara så
frisk jag kan hoppas att
bli. Men jag orkar inte
taga upp den långa
lönlösa kampen för exi-
säger jag nu, tyvärr, sade jag då.
Ty jag trodde, att ett barn skulle
binda henne vid mig och vid
hemmet. Men kvinnor sådana som hon
få kanske inte barn.
Så stod jag en dag inför ruinen
och skammen. Då jag sade henne
allt och hoppades, att hon
åtminstone d å skulle bli mig ett stöd,
skrattade hon ut mig och ville skiljas.
Med en bankruttör och förskingrare
ville hon inte ha att skaffa! Du,
som känner mig, förstår nog, hur
detta skulle trycka ner mig. Jag
tiggde och bad, ville förlora allt,
utom henne!
Då kraschen slutligen kom,
rymde hon sin väg. Senare fick jag
veta, att hon även bedragit mig.
Inte blott mina egna affärer
voro i oordning, ty jag hade inte
varit ärlig mot banken. Det blev na-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
