Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9. September 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
, HALLS BERÄTTELSER
Skogen kör till det som ger sin
särskilda karaktär åt Sveriges rike,
den är dess kännetecken ock dess
rikedom — ock detta senare även i
en annan bemärkelse än den
nationalekonomiska. Den kör också till
dess andliga rikedom så att säga,
till det som ger landet dess
stämningsvärde ock dess trivsel, som
utlöser vår längtan och vår kärlek.
Svensken kan svårligen undvara
skogen, ty den som lyssnat som
liten till skogens sus kar sitt
särskilda arv. Det är därför han har
så svårt att trivas i söderns yppiga
örtagårdar; dess klangfyllda
sånger bli honom aldrig detsamma som
nordanskogarnas visor ock
orgelkoraler. De nordiska vildskogarna
framstå för hans sinne som paradis
fyllda av gåtor och äventyr. En
kastanjebacke uppe på bergen över
Medelhavet — svagt påminnande
om en svensk skogsbacke — kan
göra konom yr av längtan.
Jag kar just nu framför mig ett
landskap av säregen skönhet.
Bakom mig ett kedlandskap med spridd
buskskog ock nödtorftigt bunden
sand, framför mig en havsvik med
sjungande vatten, lövade holmar
och vita stränder. Jag älskar
detta landskap, detta ljusa vatten,
dessa hällar och denna hed. Men just
nu fångar mig tanken på skogen
ock dess svalka tränger in i sinnet
—■ en längtan efter det tunga suset
i tunga trädkronor, efter mörka,
barriga stigar mellan svällande
mosstuvor ... en sval, porlande
rännil genom mossan, en plötslig
utsikt över böljande åsar — en
längtan till en riktigt gammal,
ursvensk, litet förfallen skog, en
sådan som den gamle Urban Hjärne
tecknat i sin "Rosimunda", där
"— ■— — stora lorvoga, lavoga
granträd,
mörka, flaroga, barroga, mossiga,.
blåsiga tallar,
kragoga, krokota, skyköga, gamla
fallutande furor
hötte mig alltomkring, när vädret
ruskad i skaten.
Allt var av källar, klackar, klyftor
ock skrubbiga stengryt
samt av rasloga kvistar ock stök
förtretligt ock ojämnt".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
