Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9. September 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEPTEMBER MÅNAD’
7
växter. Helt saknas
den väl inte i något
av våra landskap, men
är dock allmännast
norrut, där dess sirliga revor ibland
helt täcka marken. Förr var den
mycket anlitad vid sjukdomar, den
dugde mot allt möjligt, ansågs
utmärkt mot reumatism, gikt och
andtäppa — kallades därför hela
prosaiskt "benvärksgräs",
"torrvärks-gräs" m. m. Även Linné håller styvt
på dess medicinska egenskaper, han
försummade ju intet tillfälle att
framhålla "sin ört", som han kallar
den. Namnet linnéa har emellertid
ej givits örten av Linné, utan av en
samtida naturvetenskapsman,
holländaren Gronovius. Den blommar
nu i våra skogar som en levande
påminnelse om den fromme och
djupsynte svenske forskaren, om
vilken det med rätta sagts, att han
"inom
naturvetenskapen var, vad Karl den
tolfté var inom
krigskonsten". Det är
snarare för litet än för mycket sagt.
Av våra egentliga skogsblommor
kan nog ingen i täckhet och behag
tävla med linnéan utom
pyrola-arterna, det släkte som gemensamt
går under namnet vintergröna. Dit
hör bl. a. den enblommiga
vinter-grönan, Pyrola uniflora, ögonljus,
"ögonsjukegräs". Den är, där den
växer i trädens skygd, en sann
ögonfröjd. Den har använts som
medel mot "ögonfluss" och därav
fått sitt svenska namn. Numera är
väl dess medicinska användning
ingen, men det vackra namnet —
ögonljus — lever kvar och skall
alltid på ett egentligare och
sannare sätt förstås av
blomsterälskaren, som själv har skönhetens ljus
Den dystra, allvarstyngda
skogen speglar sig i insjöns
vatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
