Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9. September 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEPTEMBER MÅNAD’
19
på högresta, snabbfotade hästar,
och de revbensliknande snörena på
husarernas rockar skrämde henne
alltid i skymningen. På den norska
sidan av gränsen skymtade norska
bergkavallerister på sina små
käs-tar, vilka voro utlärda bergstigare.
Ja, nu hade gränsvakten kommit
för att göra patrulltjänst.
Hur skulle kon kunna slita sitt
hjärta i sär? Hon var med blodets
band förenad med bägge folken.
För henne finge man gärna riva
upp gränslinjen så djup, att den
blev till en vallgrav mellan de
bägge folken. Hon skulle dock alltid
finna en bro över denna klyfta.
Medan Birger klädde sig,
ringde ännu i käns öron fars ord om
den omogna frukten.
— Skall vi skörda frukten i dag?
sporde han fadern.
— Magistern och löjtnanten ha
lovat sköta den saken så fort
löjtnanten blivit bra i sitt ben, men nu
är han sjukskriven för benbrottet,
och magistern, som forskar efter
forngravar, kar väl inte heller tid.
Nu sitta de och spela schack, och
det spelet kan bli. lika långvarigt
som det stora spelet i Karlstad.
Ännu vid morgongryningen såg
jag lampan brinna i deras
kammare, ock nyss, då jag gick där förbi,
sade löjtnanten, att kungen var i
fara . . .
— Är svenske kungen i fara?
frågade gamlefar borta på soffan
— är svenske kungen i fara, och
löjtnanten sitter och spelar . . .
— Det är bara kungen i spelet
som är i fara, skrattade Birger —
löjtnant Båge sköter nog sitt, var
lugn för det, gamlefar!
Den gamle soldaten återtog ved-
träet och späntade. Det låg en
flishög på golvet, och nu kom
Berg-liot in, tog upp flishögen och
gjorde eld i spisen samt satte på
kaffet.
— Var har du varit mor?
frågade Birger. Han såg, att hon var så
blek.
— Jeg har väret ute og set når
tåken löf ter fra Silversjön. Sol er
alt oppe, men det rödmer over
kim-melen.
— Det bådar storm, sade
Gunnarson.
— Ja, det är nog riktigt, det, lät
det återigen borta från
gamlefars-soffan. Gubben var gammal och
erfaren samt förstod sig på gamla
märken.
— Blir det storm i dag, så
behöver vi inte plocka ned
frukten, stormen sopar ned både den
mogna frukten ock den omogna,
sade Birger.
— Nu talar du klokt som en
gammal man, sade fadern — aldrig
hade jag trott dig vara så klok.
— Jag förstår, att ni tänker på
en annan storm, sade magistern,
som nu stod i dörröppningen ock
åhörde samtalet — blir det storm,
så följa vi alla med!
— Alla utom Birger, ty han är
nog ännu alltför omogen, sade
Gunnarson skrattande.
— Jag tycker redan kan talar
som en mogen man, sade magistern.
Kan du bruka gevär, Birger?
Men Birger svarade inte, kan
såg på sin mor, som gick med sänkt
kuvud ut genom dörren ock
stannade på svalen. Nu var samtalet
åter där, samtalet om
unionskriget. Åk, vad det sved därinne i
kjärtat!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
