Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9. September 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEPTEMBER MÅNAD’
39
och av luftdraget virvlades
papperen på Kathlens hord omkring.
Hon såg upp över disken, och
hennes blick mötte två mörkblå
mansögon.
Hon skänkte honom ett
småleende, vilket hon eljest inte brukade
göra, eftersom hennes chef, mr
Lewisohn, genast hade låtit henne
förstå, att hon aldrig fick visa sina
personliga känslor gentemot
kunderna, och hälsade med en knyck
på sitt rödblonda huvud.
De mörkblå ögonens innehavare
kom långsamt fram till disken,
varpå han tog upp ett visitkort och
räckte fram det till Kathlen.
"Henry Manville, baron, kapten vid H.
Maj:ts livgarde" läste hon och såg
åter granskande på det vackra,
solbrända ansiktet.
— Är det möjligt att få träffa
mr Lewisohn? frågade den unge
mannen med en stämma som kom
Kathlen att se upp igen.
—- Jag skall höra efter, min
herre.
Hon försvann in i ett privatrum
och kom strax därpå tillhaka i
sällskap med mr Lewisohn.
— Yar så god och stig på! sade
bankiren artigt och öppnade den
lilla dörren i disken.
Sir Henry nickade en smula
nedlåtande, strök tätt förbi Kathlen
och försvann tillsammans med
chefen in i det allra heligaste.
Kathlen intog åter sin plats och
såg tankfullt framför sig.
Nå, så såg alltså den man ut som
vände upp och ned på hela London
genom alla sina galna upptåg!
Lättsinnig men ridderlig hade en
av tidningarna kallat honom. Ja,
ja, det kunde kanske vara riktigt!
Bakom dessa blå ögon dolde sig
säkert en ridderlig själ, för vilken
låghet och simpelhet äro okända
begrepp.
Yad kan han vilja hennes chef?
Låna pengar naturligtvis som alla
andra. Om hon hade varit lörd
Manville och hade haft hans
utseende, så skulle hon aldrig ha
kunnat förmå sig att begära hjälp av
den där lille fete fyren som var
hennes chef. Det föreföll henne, som
om hans anseende sjönk inte så
litet i hennes ögon. Men vad
brydde väl han sig om vad hon tyckte
och tänkte?
Så långt hade hon nått i sin
tankegång, då dörren till chefens rum
åter öppnades, och sir Henry kom
ut, åtföljd av den oavbrutet
småleende och bugande Abel Lewisohn.
Då han kommit fram till disken,
stannade han och tände en
cigarrett. Hans en smula nonchalanta
blick föll på Kathlens hår, som i
det starka solskenet glänste som
spunnet guld. Från håret gled
blicken ned på hennes något
oregelbundna profil med den lilla
upp-näsan. Kathlens ögon voro
stadigt riktade på papperet, över
vilket hon satt lutad, men hon kände,
att hans blickar voro fästade på
henne, och det jagade till hennes
förargelse blodet upp i kinderna på
henne.
Äntligen kände hon åter
luftdraget från dörren, och i samma
ögonblick stod chefen vid hennes sida.
— En mycket bestickande man,
den där lörd Manville, anmärkte
han — men också mycket
lättsinnig. Jag skall skriva ut en check
till honom på 1,000 pund, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
