Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9. September 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
, HALLS BERÄTTELSER
kommer ock hämtar någon gång i
morgon.
Strax före stängningsdags
följande dag stannade en stor, elegant
Packard utanför Natkan &
Lewi-sohns bankirfirma, och ögonblicket
efter steg sir Henry in i
expeditionslokalen. Långsamt vred
Kath-len på huvudet och såg bort mot
honom. Hennes kinder fingo
liksom föregående dag en något
starkare färg, ock det gjorde kenne
nervös och osäker.
— God dag, fröken! hälsade ban
och slängde sin mjuka hatt ifrån
sig på disken. Har ni ett litet
papper åt mig?
— Ja, nickade hon till svar och
hämtade pengarna från kassavalvet.
Då hon lade fram kvittot på disken,
möttes deras händer, och alldeles
ofrivilligt riktade han sin blick mot
kenne. Hon gjorde detsamma lugnt
ock sansat, ehuru hennes kinder
blossade och pulsen bankade
häf-tigt ock onormalt.
— Det är i alla fall en oblyg
ränta den gode Lewisohn tillgodogör
sig, yttrade ban i en nästan
hånande ton, i det han skrev under
kvittot. Hur kan ni lägga kand vid
sådana affärer, fröken?
— Jag är avlönad funktionär, sir,
svarade hon kyligt. Min chefs
transaktioner känner jag inte
något till.
— Jamen, när jag nu talar om
för er, att han formligen suger ut
sina nödlidande klienter . . .
— Nödlidande, återtog hon
långsamt, ja, om de verkligen vore det
alltid.
-— Vad menar ni?
— Jag tror inte, att det alltid är
den obarmhärtiga nöden som
driver mr Lewisohns kunder hit till
honom — det är minst lika ofta
lättsinnigheten.
Han studsade till och
betraktade henne nyfiket.
— Ser man på! sade han
småleende. Men hur kan ni egentligen
veta det, min fröken?
Hon ryckte på axlarna. Hans
ton hade sårat henne.
— Därför att det är bärarna av
Englands finaste namn, som oftast
söka sig till mr Lewisokns
penningskrin.
— De finaste namnen kunna väl
stå i det sorgligaste förhållande till
en tom penningbörs, invände han.
— Kanske det, kom det
instämmande — men direkt nöd kan det
i varje fall inte vara fråga om.
Han stoppade ner checken i
plånboken och stack denna vårdslöst i
bakfickan.
— Nå, ni sitter alltså här och
gör edra reflektioner, fortsatte
han.
— Ja, jag kan ju inte gärna helt
koppla av hjärnan, även om jag
kanske borde göra det.
— Nej, varför det?
— Å, hon smålog en smula
osäkert — nu har jag t. ex. stött er
med mina funderingar.
— Stött mig! Nej, kära fröken,
varthän vill ni komma? Han log,
ock hans skratt ljöd friskt och
muntert. Ni har ju alldeles rätt i
vad ni säger.
— Jag tror likväl inte, att
varken mr Nathan eller mr Lewisohn
skulle tycka om att jag säger min
mening till deras kunder.
— Nej, det kan ju liända, men
jag lovar att inte tala om det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
