Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9. September 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
, HALLS BERÄTTELSER
hjärta stego innerliga böner till
Gud — hon bad för sin makes liv.
Den dag överläkaren på lasarettet
kunde förklara Erland Björk fullt
frisk, kände hon sig stoltare än
någonsin förr, men Gabriel visste mer
än människorna — han visste, att
en kvinna älskat sin make tillbaka
till livet.
Nu tyckte ängeln, att han
prövat de båda människorna nog, och
han lät så Erland erhålla
anställning vid ett stort sågverk i
mellersta Sverige. Det var en varm och
vacker sommar, och Gabriel gladde
sig, då han såg de båda
människornas lycka. Tiden hade strött silver
i Gretas mörka hår, av den lille
py-sen i vagnen hade blivit en kraftig
yngling, men Erlands blickar voro
lika kärleksfulla som den dagen
Gabriel första gången lagt märke
till dem. Nu skulle han kunna
berätta för Gud om den stora
kärleken, som ännu fanns kvar bland
jordens barn.
Då hände något oförutsett.
Erland blev helt plötsligt uppsagd
från sin tjänst. Den gamle chefen
skulle avgå och rädd för att något
klander skulle träffa honom från
hans efterträdare för att han
anställt för många tjänstemän,
avskedade han ett par av de senast
anställda.
Den kvällen Greta fick höra om
den nya olycka, som drabbat dem,
låg hon länge vaken, grubblande
över det olyckliga öde, som
tycktes förfölja henne och hennes make.
Hade Gud övergivit dem? Varför
skulle just de båda drabbas av
bekymmer och motgångar hela livet
igenom?
De båda makarna började nu stu-
dera annonserna om lediga platser
i de dagliga tidningarna, och
Erland svarade på alla som kunde
tänkas passa honom. Så gick den
ena dagen efter den andra under
oro och ovisshet, men kärleken,
hoppet och tron höllo de båda uppe.
En dag läste de i tidningen om
att direktören för Laxbro sågverk
helt hastigt dött i
lunginflammation, och ett par dagar senare stod
där en kort notis om att hans
äldste son dödats vid en bilolycka.
Greta ryste till, då hon läste om
detta, och både hon och Erland
kände, att hur orätt än
människorna döma varandra, så finns det dock
en dom, som ingen undgår — Guds.
Så kom den dagen, som var den
sista för Erland på kontoret, och
leende gick Greta honom till mötes,
då hon hörde hans steg på
sandgången. Men hon blev förskräckt,
då hon fick se hans bedrövade
ansiktsuttryck. Innan hon hann
fråga något, sade han:
— Kära Greta, en så’n olycka!
— Vad har då hänt?
— Chefens bil har blivit påkörd
av tåget, och han fick båda benen
avklippta. Jag beklagar honom
djupt, för den mannen är inte så
elak . . .
. . . som dum, insköt Greta. Men
tänk, du Erland, vad vi båda ha
mycket att vara tacksamma för —
vi äro ju friska och ha varandra och
vår präktige pojke!
Och Erland kysste innerligt sin
lilla modiga livskamrat.
Nu tyckte dock Gabriel, att han
fullgjort sitt uppdrag, och att han
prövat nog, och så lät han det bli
slut med motgångarna för Greta
och Erland. Den nye chefen skic-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
