Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9. September 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEPTEMBER MÅNAD’
51
kade efter ett pär dagar bud på
Erland och erbjöd honom hans
plats tillbaka.
Men med snabba vingslag
skyndade ängeln Gabriel fram till Guds
tron, utropande:
— Än finnes kärlek ock trohet
på jorden och än finnas människor,
som frukta Gud.
Ock tusen sinom tusen röster
uppstämde lovsånger till Guds ära.
VAD?
Vad ger mig rätt att andras öden klandra,
där mörk och sluten, fjärran från de andra,
jag grubblar vid mitt missmods babelsälv?
Vad ger mig rätt att döma, att för livet
var inget mål och ingen mening givet,
när ingen mening dvaldes hos mig själv ?
O, vilket öde, vilken sällsam makt
kan få min själ att klandra livets vägar
och med mitt missmod grumla så den bägar,
som till sin brädd är livets evighet,
att jag med fasa för dess mörka dryck
alltmer med avsky av dess flöde tömmer,
och med min otörst så det liv fördömer
som gav mig allt, allt liv, all ensamhet ?
Min själ är lik den blinde, som allen’
med slocknad syn står lyssnande i natten
och genom sorl från usla brunnars vatten
blott ser sin egen skumma ensamhet.
Så hjälp mig, hjälp mig, alla världars herre!
När larmet stiger, -plågorna bli värre
finns endast du — o Gud av evighet!
Edmund Olavsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
