Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9. September 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
, HALLS BERÄTTELSER
och rusade direkt upp till modern,
som befann sig en trappa upp i sitt
rum.
-— Mor, mor, jag har fått ett
barn! utropade han.
En dam av behagligt utseende,
som kunde vara omkring fyrtio
år, såg upp från sitt handarbete.
Hon såg både förskräckt och road
ut vid det egendomliga tillropet.
-—■ Kom nu inte med något
malplacerat skämt, Henry, utan säg
vad du menar.
-—-Jag menar precis vad jag
säger. Jag har väl fått ett barn, när
man givit mig ett, skulle jag tro,
men det är verkligen en julklapp
jag inte väntat mig.
Mrs Barrington hade aldrig sett
sin son så både upprörd och
förtjust.
— Har du hittat ett barn
någonstans?
—- Ja, i bilen, i spånkorgen.
—- Var har du barnet då?
— Jag lämnade det kvar i bilen.
Kom med, så får du se! Vet du,
det jamar precis som en kattunge.
Mrs Barrington gick ned till
bilen. Korgen togs fram och bars in,
och den lilla ungen skrek med en
uthållighet, som vittnade om goda
lungor och bra fysik.
Det blev stor uppståndelse i det
lugna, regelrätta engelska hemmet
Mrs Barrington, tjänarna och inte
minst Henry följde med
uppmärksamhet det lilla livets
framdragande ur "emballaget". Det var ett
välskapat litet flickebarn, iklätt en
skjorta av fint linne och inlindat i
en mjuk schal. Det hade en helt
vanlig liten yllemössa på huvudet,
och hela det lilla byltet var
instoppat i en tjock fäll.
På eftermiddagen, när mr
Barrington kom tillbaka från en resa,
blev ban i högsta måtto överraskad
över tillökningen i familjen. Vid
middagsbordet talades icke om
annat än barnet, och mr Barrington
sade bland annat:
— Jag skall strax efter middagen
ringa upp till den det vederbör och
höra efter vart det är lämpligast
sända barnet, och då får du, Henry,
resa dit med den lilla främlingen.
Henry blev alldeles blek.
— Ska vi–ska vi kasta ut
henne så där, far?
— Hur kan du använda ordet
kasta ut, min gosse? Du tror väl
inte, att vi gamla ska behålla
henne? Vi ska nog se till att det
kommer på rätt plats.
Henry var förtvivlad, men hade
snart gjort upp sin "fälttågsplan ’.
Den lilla sov gott, sedan hon fått
mat och blivit nödtorftigt skött.
Hon vilade så oskuldsfullt i en
liten korg i husjungfruns rum,
omedveten om allt det huvudbry hon
förorsakade.
Henry gick in till sin mor, som
dragit sig tillbaka till sitt rum.
Hon hade så mycket att fundera på.
— Mor, kan jag inte få behålla
barnet över jul åtminstone? Det
vore så rysligt roligt!
— Men nog förstår du, min
gosse, att det är omöjligt till och med
över jul.
Och Henry lindade så ömt sina
armar om moderns hals och bad så
bevekande: Låt mig få barnet till
julklapp! Om du vill det, så ger
nog far med sig.
-— Nå, än sen då? Vi kan väl
inte behålla barnet för all framtid
heller?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
