Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9. September 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
, HALLS BERÄTTELSER
Tio år ha svunnit hän. Henry
är alltså tjugoåtta år gammal och
Baby eller Maj, som hon numera
kallas, är tio år. Henry är ännu ej
gift, ekuru kan kar en ganska god
ställning som ingenjör vid en
teknisk-kemisk fabrik. Ingen kar
gjort anspråk på den lilla. Maj är
ett lyckligt barn -— hon är
hemmets solsken, ock Pa, Ma och
onkel Henry betrakta henne som en
verklig gudaskänk. Hon är
egentligen ej vad man kallar vacker,
ock dock är hon mer än så med ett
själfullt litet ansikte, gullgult kår,
som i vissa dagrar verkar
gyllenrött, ock milda ljusblå ögon, över
vilka mörka ögonfransar på ett
egendomligt verkande sätt hänga
ned. Till sitt väsen och sina
rörelser är hon mjuk och graciös, över
hela hennes lilla personlighet
ligger något durklingande ock ljust.
Mr och mrs Barrington hade
mycket undrat, om och när de
skulle yppa för Maj, att de ej voro
hennes verkliga föräldrar, samt på
vilket underligt sätt kon förts in i
deras hem. De voro snart på det
klara med att de vid lämpligt tillfälle
skulle meddela henne det. Annai’3
skulle nog längre fram någon
oförståndig ock tanklös människa
berätta henne det, kanske på ett
brutalt sätt, vilket kunde bli en källa
till lidande för barnet de höllo så
kärt. Finge hon däremot höra det
i späda år, och det så att säga
komme in i hennes medvetande, innan
hon ännu förstod vad som i själva
verket ligger i en sådan
underrättelse, skulle kon sannolikt taga
saken lugnt ock vänja sig vid tanken
därpå, ty udden vore då avbruten,
och det unga sinnet besparat en
svår chock. Och så en dag
berättade mrs Barrington för
henne, på vilket underligt sätt kon
kommit till dem. Mr ock mrs
Barrington kade, som det visade sig,
uppfattat saken alldeles på det
rätta sättet. Först såg hon
visserligen litet förvånad ut, men när mrs
Barrington berättade, att onkel
Henry trodde, att en kattunge
smugit sig in i bilen, enär han tydligt
hörde liksom ett litet jamande, men
i stället fann Baby i korgen, blev
han så förskräckt, att kan tumlade
baklänges, då klappade Maj i de
små händerna och utropade: "Det
var då den roligaste saga jag
nånsin hört!" Mrs Barrington måste
skratta med, så smittsamt var den
lillas skratt. Ock en bättre lösning
kunde den kvistiga frågan icke ka
fått.
Henry hade under de flydda tio
åren utvecklats på ett sällsynt
lovande sätt. Hans kärlek till
barnet hade som förvandlat honom.
God, ädel och känslig kade kan ju
alltid varit, men från den stund han
fick betrakta barnet som sitt,
kommo energi och målmedvetenhet
fram i hans karaktär, ock kan
utvecklades hastigt till man.
Studentexamen gjorde han raskt
undan, ock några få år därefter var
han färdig civilingenjör. Något
giftermål talade han inte om. Den
rätta hade väl ännu ej kommit. Ock
han kände sig fullt lycklig i
kemin et med så goda, kärleksfulla
föräldrar och med lilla Maj, som
alltid var en solstråle.
Nu är det vår, solmättad,
livgivande, nyvaknad vår, då allt i na-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
