Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9. September 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEPTEMBER MÅNAD’
59
— Nå, vart ska vi bege oss då?
Vad tycker du skulle vara roligt?
Maj tittade en stund upp i
trädens kronor, som skulle hon
därifrån kunna få en riktigt god
ingivelse.
— Vi kunde ju fara till "Zoo"
och se på djuren. Men det är sant,
där var jag ju för litet se’n, den där
gången du minns, då jag red på
strutsen.
— Ja, det minns jag minsann.
Du ställde ju till folksamling med
dina indiantjut. Nå, då förkasta vi
det förslaget.
— Om vi skulle fara i väg till
Hyde Park och jag finge göra en
tur på den där förtjusande lilla
sjön.
— Låt gå då för Hyde Park,
men bed först Ma om lov, hon kan
ju ha andra planer för
morgondagen.
Och så sprang Maj fram till Ma,
slog armarna om halsen på henne
och bad så vackert att följande dag
få fara till Hyde Park med onkel
Henry. Därvid såg Maj så
bedjande på henne, att det ej skulle ha
varit lätt att neka.
Följande dag begåvo Henry och
Maj sig av på den planerade
utflykten. Strax innan de kommo till
Marble Arch, en av
huvudingångarna till Hyde Park, stego de ur.
De äro snart inne i den del av
parken, där företrädesvis
familjerna samlas. Far och mor ligga
utsträckta på gräset, far vanligen
sovande eller läsande sin tidning.
Barnen roa sig med bollspel eller
andra lekar, och lillan kravlar
omkring på alla fyra och roar sig på
sitt vis. Alla synas så glada och
nöjda med sin värld. Himlen är så
blå, och solen, som silar in genom
trädens lövverk, bildar dallrande
strimmor av ljus på gräsets vårliga
matta.
—- Komma vi då aldrig till den
lilla sjön? undrar Maj.
-—- Tycker du inte det är vackert
här då, där inte bara barnen leka
utan där också de små solstrålarna
leka "tittut" mellan trädens blad
och kvistar?
— Joo då, men träd och sol ha vi
också därhemma i trädgården, men
där finns ingen sjö att ro på.
— Lugna dig! Vi ha inte långt
dit nu. Men se bara, hur olika allt
börjar bli. Vi komma nu in i den
del av parken, där
blomsteranläggningarna finnas. Se bara, hur
praktfulla rododendronbuskarna
äro! De stå där som klädda till
brud.
— Ja, men inte kunna blommor
och buskar gifta sej, inte?
-— Det är ett talesätt, förstår du
väl. När man ser träd och buskar
klädda i sin sköna vår- eller
sommarskrud.
— Äro brudar alltid vackert
klädda då?
— Ja, väl klädda vilja de gärna
vara vid ett sådant tillfälle.
— Ska också jag en gång klä mig
till brud?
•—• Ja, om du gifter dig.
— Men jag behöver väl inte gifta
mig, om jag inte vill?
•—- Nej, ingalunda, men varför
skulle du inte en gång vilja gifta
dig?
-—- Kan du inte gissa det, onkel
Henry? frågade hon med en glimt
i ögat.
—- Nej, det kan jag inte.
— Jo, därför att jag aldrig i livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
