Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10. Oktober 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OKTOBER MÅNAD 11
Bertil Wandell svarade ingenting
och gjorde heller ingen min av att
taga av sig sin ring. Då sträckte
Birgitta fram känden ock sade med
ett lugn ock en avmätt kyla, som
förvånade kenne själv:
— Vill du kanske vara snäll ock
ge mig ringen ock sedan gå.
Som i drömmen drog han då
sakta av sig ringen ock räckte henne
den och reste sig därpå för att gå.
Mekaniskt sträckte han fram
handen för att säga adjö, men Birgitta
tog den inte utan öppnade endast
dörren ut till hallen och steg
därpå åt sidan för att ge plats åt
honom. Raskt stängde hon dörren
bakom konom, men gick inte sedan
bort och satte sig i någon stol, utan
stod kvar med känden på dörrlåset
ända tills den svaga knäppningen i
patentlåset talade om att Bertil
Wandell hade lämnat hennes hem,
Då sjönk hon ihop på mattan som
en liten hög alldeles innanför
dörren där hon stått. Och de stridiga
känslorna inom henne togo sig
uttryck i käftiga tårar och
snyftningar.
Men då Malin om en stund kom
in i rummet för att hämta ut
kaffekopparna, satt Birgitta i
soffhörnet igen och läste en bok, d. v. s.
läste var nog ej rätta uttrycket, ty
hade Malin inte varit så närsynt,
hade hon säkerligen sett, att
Birgitta höll boken upp ock ned. Nu
såg hon sig endast omkring i
rummet ock frågade sedan litet
försiktigt, ty hon var rätt van vid att bli
avsnäst:
— Har ingenjörn gått?
. . . gick bort till den öppna spiseln
och lutade sig tankfull mot frisen.
-—- Ja, som du ser, svarade
Birgitta bakom boken.
— Men jag trodde, att ingenjörn
och fröken Birgitta skulle göra
sällskap på konserten, fortsatte
Malin utan att riktigt kunna dölja sin
förvåning.
— Du ska inte tro något, snälla
Malin, svarade Birgitta ock reste
sig med en gäspning. -—- Ingenjör
Wandell ock jag komma aldrig mer
att — göra sällskap på någon
konsert eller göra sällskap över kuvud
taget. Se här — det är slut!
Birgitta sträckte fram vänstra
handen mot Malin, men den gamla
tycktes ka svårt att tro sina
närsynta ögon.
— Nej, men kära, lilla fröken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
