Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10. Oktober 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OKTOBER MÅNAD
13
Men hon hade stolt avvisat honom
och sagt sig själv att hans
medlidande och den av hans kristna tro
"framtvingade" hjälpsamheten
kunde hon gott vara utan.
Strax därefter kom emellertid
det stora slaget. Förlusten av
förmögenheten. På kvällen gick kon
ock lade sig som vanligt ock
somnade gott med sitt överflöd som
huvudkudde, men på morgonen
vaknade hon till fullständig
fattigdom. Men måhända var ej
detta det värsta slaget, kanske
drabbade det hårdare att Bertil ej
lät höra av sig. Dag gick efter dag
och varje morgon vaknade hon med
det hoppet: i dag ringer han eller
skriver. Men inte ett ord hördes
ifrån honom och inte en skriven rad
syntes.
Då packade Birgitta sina få
tillhörigheter, som hon inte måst
sälja, och reste till Frankrike, där hon
lyckats få en plats som en av
hennes förra väninnor haft ett år för
att grundligt lära sig språket.
Visserligen var den ytterligt dåligt
betalad, men hon hade i alla fall mat
och husrum och slapp vara kvar i
Sverige, där alla bekanta ömkade
henne och sågo ned på henne och
pratade och viskade om henne.
Och där nere i Frankrike kade
den själviska, egenrättfärdiga
Birgitta fått det ena slaget efter det
andra, tills hon äntligen lärde sig
ödmjukhetens svåra läxa. Men än
mer. Den stolta Birgitta
Lewen-stolpe hade lärt sig försaka sig
själv ock helt lämna sig till Bertil
Wandells Gud, som nu också blivit
hennes Gud. Hon hade lärt sig
länka sin egen vilja efter en högre
och fastare. Men det hade inte gått
på en natt, det hade tagit många
genomvakade nätter, då kudden
blivit våt av tårar. För två år
sedan hade hon gjort offret helt och
fullt, och alltifrån den dagen hade
hon fogat en ny bön till sina
övriga, nämligen den att få gottgöra
vad hon brutit mot Bertil Wandell.
Hon hade inte vetat, hur hon
skulle kunna göra det, och därför
hade hon tåligt bett Gud dag efter
dag visa henne det sätt, varpå
hon skulle få göra det. Ty kon
kunde ju ej fara hem igen och söka
upp honom och tala om hur hon nu
hade det och bedja honom om
förlåtelse. Då skulle han inte vara
lugn, förrän han fick hjälpa henne,
det var hon viss om, och det ville
hon inte, ty så långt hade hon ännu
inte kommit i sin ödmjukket, att
kon kunde stå i tacksamhetsskuld
till någon.
Men nu kade två års böner
äntligen blivit besvarade, om inte
direkt så dock indirekt.
För ett par månader sedan kade
Birgitta sett i tidningen en annons,
som hon genast svarade på. Det var
den enda lyx hon unnade sig, den
att ha en daglig svensk tidning, just
den tidning som kon visste Bertil
kade. Annonsen innehöll ett
erbjudande av platsen som huså hos den
numera så ryktbare ingenjör
Wandell. Platsen skulle tillträdas
första oktober. Birgitta svarade under
fingerat namn och fick ett par
veckor senare svar från ingenjör
Wandells hushållerska, att hon var
antagen till platsen. Men allt ifrån
den dagen svaret kom gick
Birgitta i en underlig stämning, som
hastigt och omotiverat pendlade
mellan den mest uppsluppna glädje och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
