Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10. Oktober 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOVEMBER MÅNAD
35
Men Sig’urdur vinkade
avvärjande med handen.
— Ja, ja, det är bra, men gå då
nu!
Så vände han sig om mot
pulpeten och hörde dörren försiktigt
stängas till. Han suckade tungt,
nå, slyngeln var i alla fall ännu van
vid att lyda! Länge satt han och
stirrade mot den slutna dörren, så
skrattade han till föraktfullt och
hest — där gick den fjanten sin väg
intet anande — och när han så kom
igen, så . . .
Ännu en gång genomgick han i
tankarna vad som skulle komma att
hända -— och vad folk med all
säkerhet skulle komma att tro och
tänka — de där dårarna se ju bara
det de ha alldeles framför ögonen
och alltid galet.
Han, Sigurdur, var ju gammal och
darrig på handen, det var ju ganska
naturligt, att han skulle stjälpa
lampan. Det var ju lättsinnigt av
Thorstein att lämna sin gamle
fader ensam med lampan, men sådan
var han ju —■ ja, det skulle de
säkert komma att tro — och
Thorstein skulle komma hem om en
månad och inte veta om något och få
svåra samvetsförebråelser, men han
brukade ju alltid taga allt så lätt
liksom Gudrun •—- och så fick lilla
Gunnav behålla sin faders namn
utan vanära -—■ ett drag av mildhet
for över hans barska anlete. Det
skulle bli vinter och snön skulle
skyla över allt, såsom den alltid
brukar göra. Så tänder han
lampan, sätter på glaset, men inte helt
och hållet, och skruvar upp veken
litet.
Så lägger han det brutna
kuvertet framför lampan på pulpeten.
Ser sig omkring i stugan ett slag,
medan han ännu håller handen på
lampan. Han biter samman
tänderna och släpper taget kring
lampan . . . Rockärmen hakar fast vid
skruven och lampan stjälper
omkull, övergjutande hela pulpeten
med fotogén. Lågan slår ned och
antänder fotogenen — den släcks
inte ut.
Sigurdur suckar tungt.
—• Ja, så ville Gud det —- Gud
må veta, han kunde inte leva med
skammen!
Nu sitter han lugn och ser de
lekande flammorna äta sig fram.
Kuvertet fattar eld och blir till
svart aska.
Så sluter han ögonen för den
svidande röken, som snart omvärver
allt . . .
Visa Halls Berättelser för vänner och bekanta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
