Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10. Oktober 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOVEMBER MÅNAD
37
. . . pratade med hunden som
sprang i stora kretsar
omkring henne . . .
hör du, skulle du inte vilja gå med
mig ut en liten stund? Det skulle
säkerligen göra dig gott . . .
—• Tack, Sonja. Men inte i dag.
Jag har så mycket att göra. Gå du
—• och mycken glädje!
•—- Tack! Jag skall roa mig så
gott jag kan — i ensamheten.
Adjö med dig då . . .
När Sonja kommit ut på trappan,
stannade hon ett par minuter och
inandades den friska morgonluften,
så gick hon bort till hundgården
och lösgjorde en av hundarna och
tog vägen in mot skogen. Hon
sjöng lite för sig själv eller
pratade med hunden, som sprang i stora
kretsar omkring henne för att
sedan göra en hastig vändning och
komma fram till henne.
—- Du är glad du, Lörd, när du
får komma ut från gården, sade
Sonja. Och jag undrar inte på dig,
ty jag har själv precis samma
känsla .. .
Hon klappade hunden på huvudet.
— Vi ha inte det rätta
runsjöblo-det i ådrorna, varken du eller jag,
och det tunga, massiva där framme
vid gården trycker på oss — men —
vi få försöka finna oss i det i alla
fall, bara för våra fyllda matskålar
och vackra halsband . . .
Eller hur, Lörd?
Hunden viftade på
svansen, som om han instämt,
och så fortsatte de in åt
skogen.
Sonja var
huvudstadsbarn. Hon var av en god,
aktad, men inte förmögen
Mannen, som satt vid
skrivbordet, vände på sig, då Sonja kom in.
Han var i medelåldern, kraftigt
hyggd och allvarlig.
Sonja gick fram till honom, lade
sin hand på hans skuldra och kysste
honom lätt på pannan. Han
besvarade hennes vänlighet med att
stryka henne över kinden.
— God morgon, slottsherre! sade
hon med lekfullt allvar. Redan i
arbete, ser jag.
— Ja, morgonstund har guld i
mun, som du vet! Det är ett av
mina allra bästa ordspråk.
Sonja höjde lätt på ögonbrynen.
— Ja, jag vet, svarade hon sakta.
Hela ditt liv är ju som kringgärdat
av ordspråk och visdomsord. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
