Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10. Oktober 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
familj. Tidigt blev bon
föräldralös och uppfostrades hos en
onkel och fick där en god, men
långt ifrån klemig eller lyxfull
uppfostran, hon lärdes tidigt att
taga vara på sig- själv — och
började redan som barn tänka sina
egna tankar. Vid sjutton år började
hon förtjäna sitt eget bröd som
kontorist. Hon trivdes inte med
arbetet, men var energisk och
pliktäls-kande och fullgjorde därför arbetet
till chefernas fulla belåtenhet. Så
gick det några år. Sonja gjorde de
vanliga framstegen på kontoret,
fick en liten löneförhöjning då och
då, betroddes med en del
ansvarsfulla arbeten — drack kaffe i smyg
. . . Hemma hos onkeln deltog hon
på lediga stunder i hushållsarbetet,
läste med småkusinerna, men
lyckades i alla fall få ett par kvällar i
veckan att disponera för egen
räkning. Sonjas själ törstade efter
skönhet, hon älskade skön konst i
alla dess former. Under allt detta
började hon längta bort från allt
som hon levde i, längta bort från
det trägna arbetet, både på
kontoret och hemma, längta bort från
anhöriga och deras idéer, längta ut
till den värld, full av skönhet,
frihet och äventyr som hon läste om
och såg återgiven i målningar och
teckningar.
Denna längtan drev henne dock
att närmare tänka över sitt liv; inte
var det mycket av skönhet och
lycka hon fann där, men hon började
i alla fall se på det med en viss
humoristisk blick. I denna
sinnesstämning var det som hon började
skriva ner sina intryck då och då,
vardagsbilder från hemmet och
kontoret, en och annan lustig epi-
sod, något litet fel, som hon
gjorde, och som gav uppslag till någon
liten förveckling. I ett par år
förde hon denna "dagbok" som hon
kallade det.
Sonja var tjugofem år, då hon en
regnig höstsöndag satt hemma och
såg till huset, medan släktingarna
voro borta. I ensamheten hade hon
tagit fram sin "dagbok" för att
studera den. Det var då som det
plötsligt; slog henne, att hon kanske
borde försöka sända in något av detta
till en tidning; sämre skildringar,
hade säkerligen blivit hedrade med
att komma i tryck —• — —.
Starkt och intensivt grep henne
denna ’tanke, där hon satt med
pappersluntan i handen. Att lion inte
kommit att tänka på det förut! Men
nu måste det ske.
Genast tog hon itu med att
utvälja något av det i hennes tycke bästa
och trevligaste. En del brister fann
hon ju här och där, som måste
ändras, men resultatet blev i alla fall
att på kvällen hade hon en hel
liten serie på trettio små
uppsatser, som hon trodde skulle duga.
Den närmast följande tiden var
Sonja strängt upptagen med finfilning
och renskrivning; hon brukade
stanna kvar en stund på kontoret efter
stängningsdags, ty hon hade fått
löfte att låna chefens skrivmaskin.
Äntligen var serien färdig. Det var
med bävande hjärta som Sonja
sände in konvolutet till en av de
dagliga tidningarna — att gå upp på
redaktionen vågade hon inte. Så
satte hon sig att vänta. Det dröjde
länge, men då svaret äntligen kom
stod där — antaget!
Så gick det till att Sonja vid
tjugosju års ålder var fri från allt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
