Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10. Oktober 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOVEMBER MÅNAD
43
ten bara skrattade, och så blevo de
aldrig riktigt oense.
Far och mor hade nog sina
betänkligheter rörande deras påtänkta
färd; de ansågo det förståndigare
att med en packad kappsäck resa
till sågon bestämd plats för att där
rekreera sig. I en ryggsäck och en
resväska fick man inte rum med
mycket — filt och regnkappa kunde
surras fast på cykeln.
Det var helt enkelt förtjusande
att färdas så där. Vänner och
bekanta hade frågat vart de skulle
resa, men fingo alltid samma gåtfulla
svar: "Det vet vi inte!" Och-så
drogo de åstad i septemberdagens
klarhet, medan trädgårdarna i
staden stodo fulla av eftersommarens
prakt och björkhagarna hade fått
sin allra första skiftning i gult.
I början var det kända trakter de
foro igenom, vädret var strålande
och packningen kändes ej tung. Så
vände de inåt en skogsväg, där
ingen "vägvisare" fanns — åh, det var
härligt att färdas så där på måfå
och inte ha reda på vart det bar.
Det var en härlig skog, sval och
frisk. Allt längre bar det — så tog
skogen slut, det blev åkrar och
ängar, skördefolk syntes på fälten — så
blev det skog igen, solen stod allt
lägre och skuggorna över vägen
blevo längre och djupare. De måste
tänka på att kvällen kom — att
övernatta i skogen kunde ej komma
i fråga, det liade far och mor
förbjudit. Så kommo de överens om att
liöra sig för vid nästa gård.
Hur vacker den låg, gården, med
sensommardager över höga gamla
träd. Där skulle de fråga om
nattlogis. Det var väl husbonden som
stod vid stalldörren i skortärmarna.
Cyklarna leddes in genom grinden,
och Mårten tog av mössan.
—• Om de skulle kunna få sova i
ladan över natten?
Mannen såg litet misstrogen ut.
Vad var det för landsvägsfolk? Men
studentmössorna tycktes lugna
honom. Ragnhild hade också letat
fram sin. Och de sågo så hyggliga
ut,
— Det vore väl bättre i en
kammare?
— Nej tack! — Mårten och
Ragnhild tänkte med fasa på
svällande dunbolstrar. I ladan skulle
det vara — på färskt, doftande hö . .
— Om ni inte röker?
— Nej, nej — de hade inga
sådana don med sig. De skulle vara så
försiktiga -—■ ville bara köpa litet
mjölk — vilken bars ut till ett
trädgårdsbord under de gamla lindarna.
Smörgåsarna kommo fram, och
husbonden vid gården satt ett stycke
ifrån och ville veta, varifrån de voro
och vart de ämnade sig.
De nämnde stadens namn. Men
vart de skulle ta vägen härnäst, det
visste de inte själva. Det var det
allra roligaste. Och så skrattade de
så att de vita tänderna lyste.
Mannen gjorde stora ögon — då var det
väl trevligare att åka på tåget eller
i bil eller efter häst och veta vart
man kom. . .?
Men det tyckte inte ungdomarna.
Efter ett glatt godnatt fingo de
sovplatsen sig anvisad på doftande hö
— filtarna kommo fram och Mårten
somnade nästan med detsamma.
Men Ragnhild var vaken ett par
gånger under natten och såg genom
en lucka uppe vid taket en
strålande stjärnhimmel. Det var vilsamt
bara att se den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
