Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10. Oktober 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
HALLS BERÄTTELSER
verkligen det skulle vara så
roligt?
Maj gjorde sig redo, satte sig på
pallen, slog sina armar runt miss
Robinsons knän och intog en
avvaktande ställning.
— Det var under min sista resa i
vintras. Från Palestina begåvo vi
oss av in i Egypten och ned till
Kairo. Du tycker inte om muséer,
sade du. Men om du sett det
egyptiska muséet i Kairo, skulle du inte
säga så. Där fanns alla möjliga
saker, som man grävt ut ur
faraonernas gravkamrar, både från Ramses
ll:s tid och Tutanchamons.
— Var det inte Ramses II, som
förtryckte Israels folk?
— Jo, det tros så. Där fanns
sarkofager av guld och jättestatyer av
de båda märkvärdiga männen och
vagnar och båtar och möbler och
husgeråd och smycken och andra
dyrbarheter och sminkburkar,
kammar och ringar, som tillhört deras
gemåler. Och tänk bara, i lådor
under glas lågo grönsaker och
frukt, som också följt deras döda in
i gravkamrarna, och som kanske
legat där tre- à fyratusen år.
-— Skulle du inte vilja äta en av
de där ärterna eller ett litet fikon,
Maj?
— Hu, nej, det ville jag då rakt
inte!
Moster Lillie fortsatte att
berätta om en mängd underliga ting och
trots det, att det gällde ett museum,
var Maj högeligen intresserad.
Sedan berättade hon också om
Nilen och nilbåtarna, om
moskéerna, om ett besök hos en rik arab i
en av infödingsbyarna och till sist
om ritten på kamel runt pyramid-
fältet, och Maj föll ur den ena
förvåningen i den andra.
— Menar du verkligen, att du
red på en vit kamel kring
pyramidfältet, och att din kamel bar sju
riktiga halsband. Eller var det
skinnet, som veckades och bildade
band, ungefär som när gamla
herrar och fruar bli feta och få
ister-haka den ena utanpå den andra,
tror jag?
-— Vilken lustig idé! Nej det var
riktiga halsband av olikfärgade
pärlor.
Och moster Lillie berättade
det-ena efter det andra, och Maj
lyssnade spänt och intresserat. Mest av
allt roade henne dock kamelritten.
— O, om jag också en gång
finge rida på kamel i öknen!
— Det är väl inte omöjligt,
menade moster Lillie.
— Reste du alldeles ensam?
— Nej, jag deltog i en
sällskapsresa.
— Ja, den som en gång
finge-resa omkring så där!
— Kanske, om du gifter dig, att
du kunde få göra din bröllopsresa
ned åt de där trakterna.
— Om jag visste jag finge det,
så skulle jag bestämt ta den
förste-som friade, men då skulle jag
ställa som villkor, att vi finge göra
vår bröllopsresa med ett sån’t där
sällskap, som du var med.
— Men det tror jag inte han
skulle vilja.
— Varför inte det då?
— Det förstår du väl, att när
han reste på sin bröllopsresa, så
skulle han vilja resa ensam med sin
unga fru.
— Det kunde väl vara alldeles
detsamma, tycker jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
