Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10. Oktober 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOVEMBER MÅNAD
59
— Tror ni det är nödvändigt, herr
doktor?
liär får jag ingenstans. Och så är
det något annat också.
— Vad skulle det vara?
-—-Jo, jag känner det alldeles som
om du, moster Lillie, och jag vore
alldeles jämnåriga.
— Men det tycker jag kan vara
mindre trevligt för dig.
— Jo, just det är trevligt. Du
"vet, hur mycket jag tycker om Pa
och Ma och onkel Henry, och jag
ville för intet pris i världen lämna
dem. Men alltid heter det "barnet
mitt" och "lilla barn". De mena
naturligtvis bara det som är
vänligt, men det förargar mig ändå,
jag kan inte hjälpa det. Men nog
är jag väl ändå stor nu, då jag är
över sexton år?
— Ja, ett litet barn är du
visserligen inte, men gammal har du
ännu ej hunnit bli. "Barnet mitt"
och "lilla barn" kan man ju också
säga åt äldre personer. Det är
egentligen blott ett smekord, ett
smeknamn, som du bör känna dig
lycklig över att man ger dig. Ack,
vi bli så ofta ensamma i livet, och
då händer det, att vi riktigt längta
efter att någon som är oss kär ger
oss ett litet smeknamn.
— Jaså, du säger det!
Jag tycker, när man säger
så där åt mig, så är det som
om jag vore en nolla, ett litet
höns, som inte alls är att
räkna med, som inte kan
reflektera över livet eller
förstå något. Men du förklarar
allting så bra för mig, oc.h
jag ser nu, att jag varit på
något konstigt sätt ömtålig,
och jag ska nog försöka att bli
annorlunda.
— Ja, ja, det där är ett fel, som
växer bort med åren, "barnet mitt".
Aj, aj, vad sa’ jag nu? Men jag
säger som småbarnen: "jag ska
aldrig säga så mer".
— Jo, jo! Efter vad du sagt, så
kommer jag bestämt att älska den
där benämningen. Och–-
— Men jag fick aldrig höra, vad
du tyckte skulle vara trevligt, att
vi företoge oss, avbröt miss
Robinson.
— Ingenting skulle vara roligare
än att få sitta på en pall vid dina
fötter! Och så ska du sitta i den
där sköna, bekväma stolen och
berätta något riktigt spännande från
dina resor. Men jag vill inte höra
något om muséer och inte något om
ruinstäder.
— A, var det ingenting annat?
Javisst vill jag det! Men tycker du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
