Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 11. November 1930 - Vilse i fjällen, ett farligt sommaräventyr, skildrat av Brage Engedahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOVEMBER MÅNAD
5
. . jag räknade med att varje
minut få syn antingen på
sjön eller lappkåtorna.
några steg åt vänster för att oni
möjligt få bättre syn på den,
råkade så småningom in bland träden
igen, förlorade de
orienteringsmöjligheter jag haft ute på kalfjället
— hade med ett ord sagt på några
få minuter kommit alldeles vilse.
Jag fick nätt och jämt tid tänka
den tanken ut, förrän jag slant på
en regnvåt sten, föll på ryggen och
rutschade utför branten — bara ett
par meter på sin höjd men
tillräckligt för att jag halvt urståndsatt att
röra mig skulle bli liggande på
stenarna nedanför.
Nå, naturligtvis kravlade jag mig
upp på fötter så småningom. Det
gjorde otäckt ont i höger sida, men
bara jag fick räta på lederna litet
visade det sig, att jag fortfarande
ganska bra var i stånd att
marschera. Men klockan var redan
mycket, mina kläder hade inte blivit
torrare, medan jag låg stilla i
små-regnet, magen började känna
längtan efter sin fördröjda middag —
det gällde att fortast
möjligt finna rätt på de där
mystiska kåtorna.
Jag höll den riktning jag
förmodade vara den riktiga
och marscherade på.
Terrängen var fruktansvärt
oländig här, jättestora
stenblock lågo kringströdda
överallt och måste
kringgås, sankmarker hindrade
där man minst väntade
dem, och kullblåsta, halvt
multnade trädstammar
bildade veritabla bråtar. In-
te någonstädes en tillstymmelse till
stig eller ett vittnesbörd om att
människor någonsin förr gått fram
där — nordisk urskog runt om,
ingenting annat.
Jag fortsatte hortåt två timmar,»
men när varken sjön eller lägret
stod att upptäcka, måste jag medge
det förödmjukande, att jag inte
hade den ringaste aning om var jag
befann mig. Kartan hade jag
ingen nytta av i den stiglösa skogen,
kompass hade jag inte medfört —
det var mycket sannolikt, att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
