Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 11. November 1930 - Fröken Eks misstag, av Sven Frychius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOVEMBER MÅNAD
25
— Nå, käre vän,
var så god och
sitt, säger hon i
vänlig ton för att
lugna honom.
reställningen, att den unge,
förälskade teknologen Gustaf Björn
fortfarande är densamme som för en
generation sedan, och att han vilken
dag som helst är att vänta på visit
för att få höra svaret på sitt frieri.
Med öm hand lägger hon ihop
albumet och återvänder till sin plats
framför spegeln.
Länge har hon inte suttit där,
förrän hon ser samme unge student,
vilkens porträtt hon betraktat i
albumet, långsamt komma uppåt den
gamla gatan. Fröken Ek blir inte
förvånad. Det är ju bara i sin
ordning, att Gustaf kommer för att få
hennes svar. Hon blir inte heller
häpen över de ungdomliga dragen
och den spänstiga gången. Den
yngling, som kommer, är exakt den
Gustaf, som för snart fyrtiofem år
sedan valt henne till sitt hjärtas
drottning, och den tid som förflutit
sedan dess existerar inte för fröken
Ek. Hon lever i sina minnen, och
minnena äro
hennes hela värld.
Den banala,
vardagliga verkligheten finns
inte. Endast
minnena leva, och
de leva ett
intensivt liv, långt
klarare och
påtagligare än
dagens fataliteter.
Det är alltså
ingen tvekan om
och intet
märkligt i att Gustaf här kommer för att
med bävan mottaga det ord, som
fröken Ek redan bestämt att bliva
jakande.
Den unge mannen går in i porten,
och hans steg höras i trappan.
Fröken Ek slätar till håret, gömmer
skospetsarna under kjortelfållen och
ikläder sig sitt älskligaste leende.
— Stig in, svarar hon med en
röst, som hon söker få att klinga
förvånad, när en knackning hörs på
dörren.
Studenten kommer in, bugande
sig och tummande mössan.
Stammande föreställer han sig:
— Kandidat Björn.
— Å, din spjuver, dig känner jag
nog, tänker fröken Ek, ty hon
fattar presentationen uteslutande som
ett skämt.
Kandidat Björn bugar sig ännu
en gång och stammar utan att
lyckas säga någonting. Men fröken
Ek förstår honom så väl. Det är ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
