Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 11. November 1930 - Fröken Eks misstag, av Sven Frychius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
HALLS BERÄTTELSER
mögne och inflytelserike konsul
Eks dotter, och människor i
samma ringa omständigheter som
hennes egna betraktar hon med
nedlåtande ömkan.
När fröken Ek tittar i sin
skvallerspegel, sker det inte alls av
intresse för de människor, som för
närvarande befolka hennes stad.
T. ex. tänker hon inte, när just nu
en viss ung man går förbi:
— Där går arkitekt Asplöf.
Hon tänker fastmera:
— Där går patron Asplöfs son.
Yad han ändå var rar, den kä’re
patron.
Det är inte den närvarande tidens
människor fröken Ek ser i sin
spegel. Det är sin ungdoms
människor hon ser. Och det är just
emedan den ger henne stoff till
meditationer och minnen hon med
förkärlek tillbringar sin dag framför
reflektorn.
— Patron Asplöf, ja. Det var
sant. Den gamle filuren! Ty nog
var han en filur, den gamle Asplöf.
Hade han inte en vårta på högra
sidan av näsan? Jo, visst hade han
väl det.
Fröken Ek kan faktiskt inte med
visshet erinra sig, huruvida patron
Asplöf hade en vårta på näsan, och
om den i så fall satt till höger eller:
till vänster. Hon måste ha klarhet,
och hon förflyttar sig med möda
till det bord framför en åldrig
schaggsoffa, där familjealbumen,
familjebibeln och andra
släktklenoder äro placerade.
— Låt mig se! Asplöf, patron
Asplöf. Han finns bestämt på
tredje uppslaget. Ja visst, ja, där är
han. Jo, mycket riktigt, han har
en vårta på högra sidan av näsan.
Fröken Ek, belåten med sig själv
för sitt goda detaljminne, låter
blicken svepa över de porträtt, som
ligga framför henne. Ögat fastnar
vid bilden av en ung student med
klar blick och ett bestämt drag
kring munnen.
-— Gustaf, ja! Min käre Gustaf!
Du har en gång bett om min hand.
Min kvinnliga blygsamhet bjöd mig
att inte omedelbart ge dig mitt "ja".
Men visst skall du få det, visst skall
du få det. Nästa gån g du kommer,
får du min hand och mitt hjärta.
Fröken Ek har glömt, att hon är
en gammal mö på de sjuttio, och att
mer än fyrtio år ha förflutit, sedan
hon och Gustaf sist sågo varandra.
Gustaf är inte längre en åldrig
gubbe. Han är den unge och lovande
teknologen Gustaf Björn, som
nyligen anhållit om fröken Eks hand.
Och hon själv är den unga, rika,
vackra mademoiselle Kerstin, som
firas av alla men ämnar ge sitt
hjärta och sin tro åt Gustaf.
— Jo, min käre Gustaf, du friade
i går till mig. Men du sade, att du
inte kunde bjuda mig ett hem,
förrän du fått din examen, och att du
för den skull måste låna pengar.
Inte skall du bekymra dig om den
saken, inte. Nog skall du få låna
pengar, alltid. I all hemlighet skall
jag ge dig, vad du behöver. Ingen
får veta det, ty vad skulle folk
säga, om de finge veta, att fröken
Kerstin underhåller den man
hennes hjärta valt? Nästa gång du
kommer, skall du få de pengar du
behöver. Inte skall du låta din
stolthet sätta sig däremot. Yem är
väl närmare än jag till att hjälpa
dig?
Fröken Ek lever nu helt i den fö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
