Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 11. November 1930 - Skuggor, av Kerstin Westman - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 HALLS BERÄTTELSER
Åter steg- en bild fram för
henne. — En samling svartklädda
människor stodo i porten till ladan, där
en kvinna låg död. Maken och sex
barn stodo närmast kistan. Och
medan prästen läste ut den döda,
psalmen ljöd och lärkorna jublade
därutanför, tog den äldsta dottern
det tunga oket av ansvar, som hon
sedan i osjälvisk, tjänande kärlek
burit, förbisedd av de flesta. Där
blev den äldste sonen oförstående
och bitter mot den som ger och tar
-— kanske var det det första steget
utför. Där stodo de yngre, knappt
anande, vad de mistat. Och hon,
en av de många, många — varken
bättre eller sämre, som låg där död
och kall, som velat skydda sina barn
från avvägar och dåligt sällskap,
vad kunde väl hon nu göra för dem?
Ingenting, ingenting! — Hut hade
endast sett hennes händer, vita,
kalla, arbetsnötta händer. De hade
inte varit knäppta — de hade
kanske även i livet sällan varit
knäppta till bön, men var inte hennes
tysta kärlek stark nog att öppna
himmelrikets gyllne port för dem
som hon älskade, fastän de gingo
vilse i världen?
Nils var färdig med sitt arbete.
Hans sorg var djup men ej mycket
bitter, därtill hade kärleken mellan
mor och son varit alltför stark. Det
är varje ovänlig handling, varje
nekat handtag i livets heta kamp,
varje sårande ord som åter stiga upp
som vålnader, och det förlänar
döden dess frätande bitterhet.
Nils såg ned på Rut. Han
märkte genast hennes ångest inför livet,
som väntade dem och deras barn,
som måste levas, som måste levas
rätt. Han hade inga vackra ord att
säga om det som ljöd som
klockklang inom honom, om att nu
skulle de båda söka fullborda den
gamlas liv genom sitt liv och i sin tur
ge sina barn till arv ett frö, som
kunde gro till liv även under
vintersömnen. Han hade inga ord
för att tolka känslan av livets
helgd, som steg lik en psalm i hans
själ.
Han kunde endast lägga sin
starka arm om henne och med oändlig
ömhet fråga: "Fryser du?" —
iWV
’TÅ DUNKLA VÄGAR" -
Vit Ljungs mästerliga skildring av Vanja S—hjelms
öden — / ÅRETS »UNDER JULDAGAR".
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
