Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 11. November 1930 - Skuggor, av Kerstin Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOVEMBER MÅNAD 41
Han såg mor på fältet, ung, stark,
med vinden svepande i hår och kjol
— mor i vävstolen, där den
rödgyl-lene marssolen lekte över ränning,
solvor och dansande klåve och
flammade i trasmattsvävens bjärta
bårder — mor, trött, varm, rostands
kaffe i köket, där kvällssolen sken
ända in i spiselvrån i tjocka, tunga
strimmor — mor på stugbron i
isande blåst och mörker, lyssnande
efter vagnsbuller från vägen, där
far väl snart skulle komma hem
från stån, drucken och vild
— mor dignad ned till
jorden, då far en vinterdag
bars hem död från skogen
— mor, gammal, trött,
bruten av värk och sorger —
mor, som alltid, alltid hade
sin lampa brinnande.
Hammarslagen ljödo
dova mot locket.
Bredvid Nils stod Rut,
hans unga hustru, och lyste
honom med ett litet ljus,
som flämtade i det kalla luftdraget
och sände den ena heta droppen
efter den andra ned på hennes grova
hand. Skuggorna gledo spökaktigt
stora och mörka över väggar och
tak.
Rut stirrade tankfullt in i den
oroliga ljuslågan. Hon tänkte på
alla dem som stått på bår här i
denna lada. — Det var den fattiga
änkans äldste son, han, som dog i
lungsot i sina bästa år. Han hade
varit den ende av barnen, som
hjälpt sin gamla mor med de små
inkomster han kunde få som
gård-farihandlare — glad och vänlig
trots de strapatser som till sist
skulle taga hans liv. Modern kom,
trött, utsliten, fylld av jämmer,
mor, gammal, trött, bruten av värk
och sorger . . .
med sitt tjuvaktiga, lismande sinne
dämpat och sin pratlystna tunga
bunden av sorgens tragiska smärta.
—• Så var det han som en kväll tog
sitt eget liv i sjukdom och i ångest
över sin hustrus otrohet. Den som
är utan synd han kaste första
stenen på honom!
Rut ryste och drog tröjan tätare
om sig. Regnet slog piskande emot
taket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
