Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 11. November 1930 - Julklappen, av L. Blommert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 HALLS BERÄTTELSER
och det var den älskliga flickan,
som satt vid hans sida, omedveten
om sin egen charm. Och så frågade
han henne, om hon ville bli hans
hustru. Sällsamt nog var detta fall
mycket likt det hon varit med om i
Grenoble, då hon var ute med
Bertil och han kom fram med sin
fråga. Lika oväntat kom också detta
frieri. Även i detta fall gjorde det
henne ont att nödgas avböja. Hon
gjorde det mycket bestämt, ehuru
hon kände sig icke så litet dragen
till denne man, intressant och
behaglig som han syntes vara. Han
hade också varit tillsammns med
Henry rätt mycket, ehuru flera år
yngre, och syntes sätta högt värde
på honom, vilket för Maj var
ytterligare en dragningskraft. Men hon
kände, att sympati och aktning inte
voro en grund tillräckligt bärande
att bygga ett äktenskap på. Och
så skildes de åt dessa två, som för
mänskliga ögon syntes som skapade
för varandra. Påföljande dag reste
major Harper.
Maj var glad att Pa och Henry
kommo ett par dagar därefter. Hon
fick därigenom en avledare för sina
ganska vemodiga tankar. Och så
tillbringade dessa fyra med
varandra några lyckliga dagar, då intet
missljud störde harmonien i den
lilla kretsen.
Det var en härlig september det
året. Hela naturen var som en enda
fager bilderbok, full av härliga,
varma färger.
En dag fick Maj åter höra något
prat om att Henry och Lucy skullø
förlova sig. Hon trodde visserligen
inte längre på det, men det gjorde
henne ändå obehag.
I slutet av september blev
familjen Barrington inbjuden till en
trädgårdsfest i Hampstead hos mr
och mrs Talbot, Lucys föräldrar,
som voro gamla vänner till
Barring-tons. Maj hade helst stannat
hemma. Det var nästan som hade hon
djupt inne i sin själ en aning om
att något ledsamt skulle hända. Men
hon tillbakavisade dessa tankar och
inbillade sig, att de alls ej hade att
göra med Henry och Lucy.
Maj hade klätt sig i en enkel vit
klädning. Hon bar ingen annan
prydnad än den vackra
briljantringen, som Henry givit henne, då
hon firade de fyllda sjutton åren.
Men just när de skulle gå, bröt
Henry en mörkröd ros i trädgården
och fäste i hennes blonda hår med
orden: "Du är så blek, Maj, men här
kommer jag med litet färg". Och
färg kom på kinderna men inte som
en reflex från rosen, ty en blodvåg
sköt upp i hennes ansikte, som
emellertid försvann nästan lika
fort som den kommit.
En kort promenad längs den
vackra avenyn, och de voro framme
vid målet. Hela trädgården
strålade i ljus och färger, och glada
människor pratade med varandra och
syntes ivriga att taga ut så mycket
de kunde få av denna
sensommarens avskedsstund.
Maj kände sig inte glad, och
sedan hon talat litet med värdfolket
och med några intimare vänner
samt druckit te, gick hon en stund
i trädgården och såg på de vackra
höstblommorna. Så påminde hon
sig, att Lucy lovat, att hon skulle
få taga ett skott av en sällsynt
blomma och styrde därför sina steg
till växthuset, som låg djupare in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
