Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under juldagar (Nr 12. December 1930) - På dunkla vägar, för Under juldagar av Vit Ljung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER JULDAGAR
107
PÅ DUNKLA VÄGAR
FOR UNDER JULDAGAR Av VIT LJUNG
Det gamla stolta herresätet
Stålhyttan låg som ett sagoslott i den
vidsträckta, tysta, vita,
rimfrost-klädda parken. De sekelgamla
träden hade klätt sig i en skimrande,
silverglänsande sagodräkt, som
liknade den allra skiraste
spetsvävnad.
Drömtyst stillhet rådde i denna
obesudlade, rena vintervärld. Det
var kort före jul. Stilla, helig
ad-ventstid hade som en underbar
gripande aftonandakt sänkt sig över
årets sista, flyende dagar. En
avlägsen ton dallrar så sällsamt
genom den vita, oändliga stillheten.
Det är aftonklämtningen från
tornet. Den gav uttryck åt alla de
djupaste, heligaste känslorna i ett
människohjärta.
Sakta, försjunken i vakna
drömmar gick en fin slank kvinnogestalt
på en av parkens gångar. På ett
säreget sätt syntes hon så förtrogen
med denna sagolika vintervärld.
Tyst och allvarsam följde hennes
själs djupaste och innerligaste
tanke och längtan med klockklangen,
som på andelätta vingar svävade
uppåt genom den vintervita
rymden.
Den unga kvinnan med det
inåtvända, drömmande uttrycket i de
underbara, gåtfulla ögonen var
Vanja S—hjelm. Med sakta,
dröjande steg gick hon vägen genom
parken upp mot sitt vackra,
ståtliga hem, där hon erfarit så mycket
av verklig lycka och glädje, men
också genomlidit så många tysta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
