Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under juldagar (Nr 12. December 1930) - På dunkla vägar, för Under juldagar av Vit Ljung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
HALLS BERÄTTELSER
kvalfulla stunder. Yanja S—hjelm
var ensam. Hennes anhöriga hade
rest till närmaste stad i affärer och
ämnade bli borta ett par dagar.
Lugnet och stillheten var Yanja
välkommet. Hon gick in på sitt
rum, stängde dörren och tände
lampan. Ute började snön att falla i
mjuka, vita, andelätta flingor. En
känslomättad, vek stämning omgav
henne, och hennes själ fylldes av en
vemodig, oförklarlig längtan som
icke kände sitt mål. Hon tog fram
sin dagbok, vilken under många år
varit henne en kär och trofast vän,
som fått veta hennes hjärtas
hemligaste tankar och känslor och
troget bevarat alla förtroenden.
Men Vanja behövde ej läsa i
dagboken för att erinra sig det
förflutna. Hon slöt sina ögon och minnets
röster viskade med stilla drömljud
i hennes inre värld. Hon tänkte
på sin lyckliga barndom inom sitt
fädernehems gränser, då hennes
enda intressen rörde sig omkring far
och mor och den ett par år äldre
brodern. Men redan innan hon
överskridit tröskeln mellan barndom
och ungdom, hade det älskade,
trofasta modersögat slutits i döden
och Yanja därmed fått smaka de
första dropparna ur tidlivets
smärtekalk. Hur väl hon mindes den
dagen, då den stora sorgen så
obarmhärtigt grep in i hennes
hjärtas rika känslovärld. Det var en
ljus och glädjefylld vårdag i
slutet av maj, som så hastigt
förbyttes till hennes livs mörkaste
sorgedag. — Hennes mor, fru Elisabeth
S—hjelm, ämnade besöka en fattig
och sjuk fru som bodde i utkanten
av närmaste by. När hennes man
hörde det, sade han: Då följer jag
med dig, så taga vi en ridtur
genvägen genom den susande,
vårgröna skogen.
På hemvägen, när de kommit ir.
i den vackra park som omgav
Stålhyttan, skedde olyckan. Fru
S—hjelms häst blev på något sätt
skrämd och råkade i sken. Hennes
man försökte hinna ifatt den
skenande hästen och om möjligt gripa
honom, men förgäves. En av
godsets underlydande, den gamle
trotjänaren Anders Falk, såg också på
avstånd den förskräckliga fara, som
hotade fru S—hjelm. Han skyndade
sig även han mot den vettskrämda
hästen och kunde verkligen hejda
och infånga honom — men försent;
ty ögonblicket förut slungades fru
S—hjelm ur sadeln, slog huvudet
i en trädstam och blev liggande
medvetslös. Skyndsamt ilade
hennes make fram och knäböjde vid
hennes sida. Anders Falk sprang
så fort, han förmådde upp till
herrgården efter hjälp att bära hem den
sanslösa. Från terrassen, där Yanja
stått och sett efter sin far och mor
och vänligt vinkat dem till mötes,
såg hon olyckan och inom några
minuter var hon vid olycksplatsen.
Där kastade hon sig på knä och
ropade under bittra tårar den
älskade moderns namn. På en i hast
iordningställd bår bars fru
Elisabeth sakta och varsamt hem. Georg
S—hjelm, som var nästan
tillintetgjord av det skedda, bar dock själv
på kärleksfulla armar sin hustru
upp för trappan till hennes sovrum,
där hon bäddades ned.
Den om olyckan underrättade
läkaren kom fortast möjligt och
ägnade den skadade en noggrann
undersökning. I hans allvarliga blickar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
