Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under juldagar (Nr 12. December 1930) - På dunkla vägar, för Under juldagar av Vit Ljung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER JULDAGAR
9
kusinen, ock hon hade mer än en
gång låtit honom förstå detta.
Bertils far förstod sin sons avsikter
och önskemål och han gillade dem
tillfullo. Han var änkeman sedan
många år tillbaka, och han skulle
vara glad om sonen gifte sig och
förde en ung fru till Örnegård. Om
Bertil nu kunde vinna sin kusin
Vanja till hustru, då behövde ju ej
hans stora rikedom komma i
främmande händer, utan fick stanna
inom släkten. Under den sist
förflutna julhelgen, då Bertil vistades
som gäst på Stålhyttan, hade han
friat till Vanja. Han hade följt
henne på en promenad bland
rimfrostvita träd i Stålhyttans vackra
park. Tysta gingo de vid
varandras sida. Då, plötsligt och impulsivt,
grep han Vanjas hand och sade:
— Vanja, du är mig mycket kär,
bliv min maka och den största
jordiska lycka blir då min lott.
Milt men bestämt hade Vanja
då tillbakavisat honom och sagt:
— Bertil, jag tycker om dig som
min kusin och som bror Torstens
vän, men aldrig skulle jag kunna
älska dig som min make. Det gör
mig ont att jag måste bedröva dig,
men jag kan icke handla
annorluü-da; ty jag älskar dig ej.
Bertil bleknade vid de lugna,
avvisande orden och sade:
— Jag hade ej trott att jag var
dig så motbjudande och likgiltig
och att du skulle försmå mig, men
kanske kan din känsla och ditt
beslut ändras, och skulle så ske, skriv
då till mig, och jag kommer med
glädje åter till dig. Ja, på den
stunden skall jag tåligt vänta, och
jag har en känsla av att den snart
kommer. Skulle en stor prövning
eller någon svår nöd komma i din
väg, som kanske inverkar på det
beslut du i dag fattat, vänd dig då
med förtroende till mig. — Så hade
Bertil lugnt och behärskat talat
till henne för några månader sedan
— och nu hade den t Munden redan
kommit.
Det var en vårljus, stilla
afton i maj, då Vanja S—hjelm
fattade det beslut, som skulle göra så
många av hennes levnadsår till en
vandring på natthöljda, dunkla
irrvägar. All hennes tysta
längtan, alla hennes fördolda
önskningar dogo bort, och en beredvillighet
till försakelse och offer växte sig
fram ur hennes hjärtas djup. Hon
sade farväl till alla sina egna
vackra tankar och drömmar om jordisk
lycka och tvekade ej att bringa
uppoffringen helt och fullt för att
skona dem hon älskade — sin far
och bror — från fattigdom och
hemlöshet.
Tårar fuktade kinden och
handen darrade, då Vanja offrade sin
kvinnliga stolthet och skrev det
brev till Bertil S—hjelm, som
kallade honom till henne. Inom ett
par dagar fick hon hans svar: "Jag
visste, att du skulle kalla mig, och
jag känner mig lycklig i tanken på
att snart vara hos dig. Jag
kommer för att fira pingst hos eder på
Stålhyttan och då eklatera vi vår
förlovning. Allt blir väl."
Dagen före pingstafton kom
Bertil, och till det yttre lugn och
behärskad tog Vanja emot honom.
Ett outgrundligt, vekt och
känsligt leende svävade över hennes
sköna, klassiska anletsdrag, men
ogråtna tårar dolde sig i djupet av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
