Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under juldagar (Nr 12. December 1930) - På dunkla vägar, för Under juldagar av Vit Ljung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER JULDAGAR
11
ioch bara såg oförstående på de båda
unga.
Men var det Vanjas blick eller
vad var det som gjorde att ban nu
såg allt så klart ocb tydligt. Hans
dotter bade själv valt att taga
detta steg för att rädda dem bon
älskade. Den svaga, veka,
drömmande Vanja bade plötsligt blivit en
modig, stark och målmedveten
kvinna. Med djup rörelse räckte
majoren båda sina händer mot de unga
och sade:
— Barn, vad mena ni? Älska ni
varandra tillräckligt för att bliva
lyckliga på den gemensamma
livsvandringen? Vanja, barn lilla,
skall du då lämna din far? frågade
han och slöt dottern i sina armar,
och då kände hon hur en
återhållen snyftning skakade den älskade
fadern. Det var nästan att hon
vacklade i sin föresats, hon höll på
att säga: Far, tusen gånger nej, jag
är ej lycklig och kan aldrig bliva
det, men så tänkte bon på faderns
stora bekymmer och på Stålbyttan,
det älskade hemmet, och så viskade
hon:
— Nej, far, dig och Stålhyttan
skall jag aldrig övergiva, fastän
jag blir Bertils maka.
Sedan talade major S—hjelm i
enrum med sin dotter och sade:
— Barn, jag tror mig förstå
anledningen till det steg du nu tagit.
Jag vet ju hur Bertil länge visat
att han hållit av dig, men lika
tydligt har jag ju också sett, att du ej
kunnat med honom — och nu har
du lovat bliva hans hustru.
Betänk dig väl, Vanja! Hellre lämnar
jag Stålhyttan än du skulle tvinga
dig in i ett olyckligt äktenskap. Du
vill offra tanken på jordisk lycka
för att rädda din far från den
olycksaliga borgenshistorien som hänger
likt ett Damoklessvärd över mitt
huvud. Vanja, detta får ej hända; ty
det pris du erlägger blir kanske en
förlorad jordisk lycka. Hur blir
det dig, om du kanske längre fram
möter en man, som du skulle
komma att älska belt och fullt?
Då sade Vanja:
— Far, låt mig nu hållas. Jag
gör i alla fall ingenting till hälften.
Bertil är nog bättre än vi trott och
han älskar mig och vill göra mig
lycklig genom att uppfylla en
av mina varmaste önskningar. Han
är ju rik. Enbart arvet efter hans
mor utgör ju en stor förmögenhet.
Far, det är pingstafton i dag och
min trolovningsdag, men har du
glömt bort att det i dag också är
min tjuguårsdag? Far, gör det
dig glad, det jag nu talar om:
Bertil har i dag som födelsedagsgåva
lovat mig att rädda mitt älskade
barndomshem, Stålhyttan, åt oss
alla, och jag är lycklig.
Då tryckte major S—hjelm sin
dotters arm fast intill sig och drog
en djup suck:
— Gud skänke dig lycka, mitt
barn, så som du är värd att vinna
den.
Var Vanja lycklig? Nej, icke
så, som hon i sin förutfattade
mening och i sina drömmar hade
tänkt sig lyckan av att räcka en
älskad man sin hand till förening
för livet. Men hon erfor dock en
stilla lycka i den förvissningen att
hon fått göra något för dem hon så
innerligt älskade. Men natten
efter denna dag vakade Vanja ensam
i sitt rum, timme efter timme. Full-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
