Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under juldagar (Nr 12. December 1930) - På dunkla vägar, för Under juldagar av Vit Ljung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
HALLS BERÄTTELSER
til blev klen och doktorn ordinerade
ett varmare klimat. De båda
makarna anträdde genast resan till
Italien. Där vistades de några
månader, och när de återvände till
Örnegård, var Bertil som det syntes
fullt återställd. Och så upptogo de
sitt vanliga liv och arbete —
kanske dock med den skillnaden, att
Bertil fått avsmak för det lysande,
festliga liv hans far alltfort
älskade att omgiva sig med, och denne
var ju, ännu så länge, herren till
örnegård, som han själv tyckte om
att kalla sig.
Under Bertils’ sjukdom och
vistelse i utlandet hade fadern
skaffat sig en förvaltare; ty han
orkade ej med att ensam ha
uppsikt över det stora vidsträckta
godset. Bertil var glad däråt; ty
nu hade han lättare att komma
ifrån och kunde oftare än hittills
få följa Yanja till Stålhyttan. Även
han började älska lugnet och den
fridfulla stillheten på det gamla,
anrika herresätet, där allt andades
saga och mystik. Husmodern på
Stålhyttan hette fru Barbro
Nordenfelt och var sedan många år
tillbaka änka efter en prästman.
Fru Barbro hade varit en
ungdomsvän till fru Elisabeth S—hjelm, och
när hennes make dog och hon
måste lämna den lugna prästgårdens
hägn, blev hon bjuden till
Stålhyttan, och där hade hon haft en
fristad under många år. Hon hade
kommit dit redan ett par år innan
fru Elisabeth så hastigt rycktes
bort ur tiden. Och då blev den
blida, älskliga och i bitter sorg
luttrade och beprövade fru Barbro till
en osäglig tröst och hjälp för
Georg S—hjelm och hans moderlösa
barn. Och nu kunde ingen av dem
tänka sig Stålhyttan utan henne.
Med sitt glada, friska humör spred
hon glädje och trevnad omkring sig
och hade en underbar förmåga att
skapa hemkänsla för dem som
kommo i hennes närhet. Med en öppen
och vaken blick och med fast och
säker men kärleksfull hand ledde
hon de många hushållsbestyren, och
tjänarna arbetade så glada och
villiga under hennes förståndiga
insikt och ledning.
Major S—hjelm hade åldrats
betydligt men var dock ännu en
kraftig och ståtlig man. Men aldrig
var han så glad som när Vanja och
Bertil kommo hem för att stanna
någon vecka.
Det var under den senare tiden
något visst i Bertils sätt som
gjorde att den gamle majoren mera än
förr kunde förlika sig med den
tanken att han var Vanjas make.
Dessutom kunde han aldrig förglömma
att det var Bertil som hjälpt
honom att få behålla Stålhyttan.
Torsten S—hjelm var nu
prästvigd och tjänstgjorde i en större
landsförsamling. Men hans mål
var fortfarande att gå ut till
Afrikas folk med Kristi kärleks
evangelium. Han bidade blott den
Eviges råd och ledning. Ännu hade
han ej delgivit sin far denna sin
djupa längtan efter att fullborda
sin livsuppgift som ett Guds
sändebud bland Afrikas efter
frälsning och ljus bidande folk. Endast
Yanja •— hans barndoms förtrogna
-— visste om hans hjärteönskan i
detta fall, men även hon bävade
för den stund då fadern skulle få
veta den. Och själv ryggade hon
också tillbaka för det bittra av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
