Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under juldagar (Nr 12. December 1930) - Det var då, skiss för Under juldagar av Rosa Thörne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER JULDAGAR
21
fara de förväntansfulla ansiktena,
som voro vända mot henne.
— Nå, tycka ni inte att det
rimligtvis bör vara slut i min litterära
påse vid det här laget? Så mycket
som jag plockat upp åt er till
benäget påseende den sista tiden.
— Yänd på påsen, farmor,
föreslog Bertil.
— O, det behöver farmor visst
inte än på länge, utropade Asta.
Farmor har mycket, mycket mer i
den.
-— Till exempel? log farmor.
— O, jag vet, jublade Siv.
Farmor skall tala om, när hon mötte
honom. Honom med stort H.
— Du menar farfar? frågade
Harald.
— Jag menar Honom med stort
H, vidhöll Siv, vem han sedan var.
Farmor satt tyst några minuter
och såg begrundande in i elden.
Alla sutto stilla och
förväntansfulla, vissa om att hon nu höll på att
inventera sitt lager för att taga
fram just det som för tillfället
kunde anses lämpligt.
Så såg hon på Siv och sade:
— Nå, du skall få din önskan
uppfylld. Men bli inte allt för
missräknad, om historien inte är så
spännande, som du inbillar dig.
— Tant Marys berättelser äro
alltid intressanta, förklarade
Marianne.
— Och spännande, ifyllde Bernt.
— I varje ung kvinnas liv
kommer det snart nog en "Han" — om
det nu blir den rätte för hela livet
eller bara vännen som delar ens
intressen och är den artige,
uppmärksamme kavaljeren, d. v. s. han som
är den gode, trofaste kamraten till
en tid för att sedan glida bort för
och i andra intressen.
Hur lyckligt, om man då kan
minnas det som varit utan agg eller
förebråelse, minnas det som en
vacker saga och så, att det blir för oss
ett ljust, värmande minne, som
ännu på äldre dagar kommer hjärtat
att klappa i raskare takt.
Farmor knäppte händerna i knä t
och blickade in i glöden, som nu
höll på att falna; och minnena
togo henne fången en stund, medan
de unga tysta avvaktade
fortsättningen.
Så strök hon sig över pannan och
började:
— Så här gick det till, då jag
första gången mötte honom, och
den gången var det nog med stort
H, du Siv.
Jag hade varit till flickorna
Pettersons hembageri och köpt en påse
av deras läckra "strödda bullar"
och "vridna pojkar", ljuvliga i
åminnelse. Hur det nu gick till,
om jag svängde med påsen något
oförsiktigt eller det möjligen var
särskilt frihetsälskande "pojkar"’
jag råkat ut för. Pladask — där
lågo alla mina rara kakor på gatan
strödda mitt framför fötterna på en
ung man.
Blossande röd skyndade jag att
infånga rymlingarna. Jag vågade
inte lyfta ögonen för att se efter
för vems fötter jag brett ut mitt
lager, men vem han än var så
hjälpte han mig att plocka upp dem.
När det var gjort, var jag ju
tvungen att tacka för hjälpen, fast jag
tyckte det var svårt, så dumt som
jag burit mig åt.
Jag såg upp och mötte ett par
ovanligt vackra ögon, som kommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
