Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under juldagar (Nr 12. December 1930) - Det var då, skiss för Under juldagar av Rosa Thörne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
HALLS BERÄTTELSER
återvägen, men aldrig glömmer jag
väl hur det kändes, när vi kommo
intraskande och funno hela
familjen och gästerna samlade i salen.
Det låg en högtidlig stämning
över alla, och varenda blick var i
glad förväntan fäst på det lyckliga
nyförlovade paret, som de skulle
gratulera.
Farbror hade rest sig med stor
värdighet redo att ge oss sin
välsignelse, och det gjorde mig ont att se
det drag av besvikelse, som lade
sig över allas ansikten, då de
kommo underfund med att här var
ingenting att gratulera till.
Ett ögonblick stodo vi innanför
dörren som ett par missdådare, så
togo vi vårt parti och skyndade in
var och en på sitt rum för att byta.
Det var först sedan Gerda kommit
in och hämtat mig ut till supén som
jag kunde förmå mig att visa mig
för de andra.
Det var som om jag gjort något
som alla de andra ogillade och som
jag skämdes för.
När jag såg alla de rara saker
som tant lagat till för denna
speciella fest, kände jag det ännu svårare.
Och ingen av oss kunde njuta av
denna misslyckade festmåltid.
Nästa morgon var jag bara glad att få
resa hem. Fast det var ju inte så
roligt att komma hem med
oförrättat ärende. De hade ju också
därhemma gjort sig vissa
förväntningar, som nu svekos. Ja, det var
d å.
— Å tant, blev det inte han?
Mariannes ton röjde missräkning.
— Inte då, Marianne lilla. Jag
var allt för ung och oprövad för ett
så viktigt steg, och därför lade
Herren hinder i vägen den gången.
Jag hade åtskilligt att lära, att
gå igenom, innan jag var lämplig
som livsledsagarinna åt en så
gedigen och djupt anlagd man som Jarl.
— Då var det farfar i alla fall,
ropade Siv förtjust. Säg, farmor,
det var det?
— Ja, vad tror du? undrade
farmor småmysande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
