Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under juldagar (Nr 12. December 1930) - Den gyllene slöjan, för Under juldagar av Herman Westerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER JULDAGAR
37
tycktes honom att en lysande väg
öppnades genom snödunklet fram
mot en trygg strand. Men då han
återkom till sig själv, befann han
sig åter på dödens gränsmarker.
De fortsatte sin farliga färd, men
hade ej ’åkt långt förrän en mörk
rand dök fram genom skymningen.
De voro vid en strand och sågo ett
vänligt ljus. lysa.
— Gud vare tack! sade hon
jublande och brast i glädjens och
tacksamhetens tårar.
Han löste hastigt bådas
skridskor, varefter de skyndade mot det
vänliga ljuset, men möttes snart av
en man som hälsade dem med ett
ljudligt:
— Hallå! Jag visste att vi skulle
få främmande i dag.
De unga betraktade nyfiket
mannen, som nu hunnit fram och
befanns vara en kraftig gubbe på
ungefär sextio år.
— Hur kunde farbror veta att vi
skulle komma? frågade Fanny
intresserat.
— Mor har tappat två skedar
tre gånger i golvet, och då slår det
inte fel utan att det kommer
främmande, skrattade gubben. Men kom
nu! Han gick före dem mot det
vänliga ljuset, och snart voro de
framme vid en byggning och stego
in i ett kök, fyllt av värme och
mat, och med dukat bord, vita
gardiner för fönstren och hemvävda
mattor på golvet samt en värdinna,
vithårig och rar, som moderligt
hälsade dem.
— Är det inte grosshandlare
Bur-ner? utbrast gubben.
— Jo, svarade denne.
— Var det inte det jag tyckte,
nickade gubben. —- Mitt namn är
öjeson, och detta är min lilla
gumma! Han log så gott mot sin
hustru.
— Fröken Evin! presenterade
Burner. — Vi skulle egentligen till
Vassboda pensionat, men kommo
vilse i snöyran.
—■ Det var då riktigt välsignat på
två sätt, tyckte gubben; ty närmre
Vassboda land går en
kilometer-lång råk, som ni lätt kunnat
försvinna i. Och så få mor och jag
julfrämmande och behöva ej känna
oss så ensamma,
— Men det förargar mig att mina
uträkningar ej kunnat följas!
utbrast Burner.
— Det är gott då så sker, svarade
gubben. På så sätt förstå vi att en
mäktig hand leder våra öden.
— Jag leder helst själv mina
öden, tyckte Burner kärvt.
— Ni kunde nu legat kall och
stel på sjöbotten! Var det ej en
god och kärleksfull makt som
räddade er båda till livet? Det låg en
viss förebråelse i gubbens ord.
Burner ryckte ringaktande på
axlarna, men den unga flickan
nickade bekräftande, under det
klara tårar skimrade i hennes ögon.
— Men vi glömma ju rakt bort
att ni äro både hungriga och trötta!
utbrast gumman. — Kom, lilla
fröken ! — Hon förde sin gäst in i
kammaren, vars dörr stängdes. Om
en stund kommo de ut igen, men
då var den unga flickan klädd i
lång, blommig kjol och dito liv och
filttofflor på fötterna. Hon såg
häpen på sin kamrat, som nu
liknade en skeppare, men så brusto
de alla i skratt och slogo sig ned
vid det välförsedda matbordet, vars
håvor förtärdes under tacksamhet
cch glädje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
