44 (Halls berättelser / Årg. 4. 1930)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under juldagar (Nr 12. December 1930) - Tre julaftnar, för Under juldagar av Martha Walde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44

HALLS BERÄTTELSER

men ändå så kär.
Han i salen träder
med så hjärtligt sinn’,
och i högtidskläder
dansa barnen in.

Så drickes kaffe kring den tända
granen och så dukas bordet hastigt
av. Man vet, att det skall bli fullt av
julklappar. Det blir det också och
golvet blir fullt av papper och snören.
Rummet genljuder av klingande,
muntra skratt vid de mer eller mindre
kvicka rim, som läsas upp från
julklappspaketen.

Efter en timme kring ett dignande
julbord sjunger man julsånger och
psalmer. Det hör ju till, det höjer
feststämningen, men ännu är det
ingen i familjen som tänker på julens
rätta betydelse. Man värderar den
som traditionell högtid, det är allt.

Elias högsta fröjdeämne, då hon
på julaftonskvällen kryper ned i sin
bädd, är en förtjusande, romantisk
bok som hon fått samt en röd
sam-metsklädning och ett utsökt
pärt-collier.

— Å, vad det är roligt, att det är jul
varje år! tänker hon sömnig, i det
hennes huvud sjunker ned’ på den
bländvita kudden. Och i morgon skall
man till julottan för att se alla ljusen,
julgranarna och människoskarorna,
som alla känna något av
julstämningen fastän på olika sätt.

Sedan är det barnbjudningarnas tid.
Den skall vara till tjugondedagen, och
då blip det mera.glatt och festligt än
någonsin, för då skall granen
plundras och julen dansas ut. Och det är
lika roligt som att dansa in den. Då
börjar granen barra, då får den sitt
avsked och man vänder sig till andra

fröjder för att så småningom börja
vänta efter nästa jul igen.

Ella är ej längre i verklighetens
värld utan i drömmens gyllne
sagoland, och därute falla stora, vita’
snöflingor, sakta och högtidligt.

Fem år ha flytt, och åter är det
julafton. Ella är ute på en rundtur till
gårdens underhavande. De skola få
lite med av herrskapets goda
julsaker. Det har alltid varit sed: att vara
givmild vid juletid. Det ökar
julstämningen.

Ella hade vid starten sin
sparkstötting fullastad av paket, men högen på
kälken krympte så småningom
samman. Till slut var det bara gamle
Samuels paket kvar. Ella. körde friskt
undan och stannade snart utanför
trotjänarens lilla stuga.

Han orkar inte längre arbeta något
vidare, gamle Samuel, han är snart
åttio år. Men han sköter själv sitt
lilla hushåll, sedan hans hustru dog
för ett par år sedan.

Ella stiger leende och mera
blomstrande än vanligt efter vistelsen i det
fria över tröskeln till den gamle
tjänarens lilla stuga. Hon hälsar: "God
jul!" och får samma tillönskan.

Ella har tyckt mycket om Samuel
ända sedan hon var liten. Han var
en god och glad och vänlig människa.
Han hade ett rikt och vågigt men
sil-vervitt hår och de vänligaste, mörkblå
ögon. Med blicken ur dessa ögon,
sann, klar och hjärtevarm, vann han
alla, stora och små. Han var den
ende på hela godset som var en levande
kristen.

— Nå, Samuel, kännes det tråkigt
att vara så här ensam, när det är jul?
frågade Ella.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 05:53:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/hallsber/1930/0748.html

		Halls berättelser / Årg. 4. 1930 / 44 (1930) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|