Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under juldagar (Nr 12. December 1930) - Tre julaftnar, för Under juldagar av Martha Walde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 HALLS BERÄTTELSER
— Nej då, fröken, inte alls. Sair.uel
log då han svarade. Nog var det roligt
så länge jag fick ha min kära hustru,
men jag får känna mig glad och
tacksam över att jag fick ha henne hos
mig i över femtio år och får ej sörja
över att hon togs ifrån mig. Hon har
det nu mycket bättre än vi kunna
föreställa oss, fröken. Och så gläder jag
mig åt att själv vara på väg till det
saliga, eviga hem, där hon är och där
jag skall få se min frälsare. Och nu
under väntanstiden är denne frälsare
mig ständigt nära. Nej, kära fröken,
tiden blir mig aldrig lång och jag har
aldrig tråkigt. Och så vet jag ju, att
vid jul kommer alltid fröken Ella till
mig. Det ger julen en festlig prägel,
lilla fröken. Är fröken ännu så glad
åt julen som då hon var liten?
— Jaa, det tror jag nästan. Ella
skrattade till. Det är verkligen roligt
att det är jul. I år är det något
särskilt jag gläder mig åt. Samuel skall
få veta vad det är strax efter helgen.
Det drog rosenskyar över den unga
flickans kind och det strålade så
varmt ur hennes ögon.
Gamle Samuel satt och såg på
henne ett par minuter. Det kom något
av sorg i hans drag.
— Nå, men julens stora gåva till
oss människobarn, gläder den fröken
något? frågade han med ett milt
tonfall. Guds kärleks uppenbarelse i
hans sons människoblivande, är det
inte vad som ger julen dess egentliga
värde, detta som är det stora
glädjeämnet?
Ella teg litet förlägen. Så sade hon:
— Samuel vet, att jag inte är
religiös. Det är ju gott för Samuel som
är gammal och ensam att ha sin tro
på Gud och sådant. Men jag — å jag
har så mycket, jag behöver ingenting
mera och jag förstår mig inte på den
kristna glädjen.
Samuel visste, att hon skulle svara
ungefär så. Det gjorde honom ont.
— Kära barn, sade han, ni har all
rätt att glädjas över livet och allt gott.
Men tror inte fröken att denna helt
naturliga glädje skulle bli djupare och
varaktigare, om fröken toge emot
Guds julgåva? Den få vi evigt äga
och den skänker oss lycka och glädje
i livets alla skiften, ej blott de ljusa
och lyckosamma, utan i mörker och
nöd. Kom ihåg detta, fröken Ella.
Ella hörde hans ord och hon
mindes dem framdeles. Men hon svarade
ingenting nu. Hon tog snart avsked
och ilade hemåt på sin sparkstötting,
full av glad förväntan.
När hon sprang uppför trappan,
möttes hon av en av bröderna.
— Georg har redan kommit,
alldeles nyss.
Det strålade ännu mera av fröjd i
Elias glittrande ögon, då hon utropade:
— Har han redan kommit! Så glad
jag är!
Hon störtade in i hallen och rakt i
armarna på sin fästman.
Hon och Georg ha varit hemligt
förlovade länge; nu vid julen, den glada,
ljusa högtiden, skall förlovningen
beseglas riktigt och sedan offentliggöras.
Var det så underligt om Ella var glad
och tyckte att hon ägde allt och
ingenting vidare önskade? Ungdom,
skönhet, hälsa, rikedom och kärlek, allt
detta ägde hon, och framför henne och
hennes älskade låg livet och lyckan i
all sin rikedom.
Då Ella denna julaftonskväll vid
elvatiden går till sängs, drar hon trött en
lycklig suck. — Denna julafton skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
