Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under juldagar (Nr 12. December 1930) - Ur Guds hand, för Under juldagar av Anna Ölander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
HALLS BERÄTTELSER
meningar. På en gång stannade han —
tänk om! Han lade tillsammans det
ena med det andra — och mindes
särskilt Tomsons sinnesrörelse, då Gardt
sagt sin mors namn som ogift. Och så
detta om att inte svika och glömma den
man har kär. Han hade talat nästan
som av egen erfarenhet.
Tänk om Tomson älskat hans mor i
ungdomens dagar! Han hade förstått,
ju äldre han blev, att hans mor ej varit
lycklig i sitt äktenskap; tänk om hon
haft en annan kär —- någon, som hon
aldrig kunnat glömma! Och denne
andre var kanske Tomson — denne man
med vemodet innerst i blicken.
Det blev så underligt för Gardt vid
den tanken. Var det möjligen så som
han trodde — då var förklaringen given.
Han, som svikit, ville gottgöra sin skuld
— genom godhet mot hennes son.
Gardt skrev genast till Brita Olsson
och fick ett glatt ja. Det enda, som
förmörkade hennes lycka, var tanken
att lämna modern ensam. Men Gardt
svarade, att deras hem alltid stod öppet
för mor, när hon inte längre ville vara
för sig själv.
Ur Guds hand — Gardt tänkte
många gånger på de orden under
kommande år. Ur Guds hand hade han fått
sin lycka —• då var den byggd på säker
grund, som mor brukade säga. Han
kunde tacka Gud för vad han givit
— men ock den ensamme man, som
varit Guds redskap att jämna vägen för
dem.
Gardt fick aldrig veta Tomsons
hemlighet — han blott anade den. Men han
tyckte sig märka att vemodet vek ur
dennes blick mer och mer, allt som åren
gingo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
