Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
fysiologien ännu Sr en så ting vetenskap, att den ännu lemnar ganska
stort utrymme för . ^ssnipgajaW^ipr^de..
Våra läsare vetà nog, att fitt ^ffrtf på diet-lärans område finnes,
som säger, att människan egentligen är skapad att lefva på föda endast
ur växtvärlden, ock att det hör till följderna af hennes syndafall, att
hon blifvit en köttätare, d. v. s. ett rofdjur. Ja, dessa s. k.
vegetarianer hålla före, att en mängd — om icke de flesta — sjukdomar,
liksom ock många lidelser och synder (»köttsliga begärelser») hafva
sin hufvudsakliga, om icke enda grund däri, att människorna blifvit
köttätare. Denna fråga kan näppeligen på teoriens väg afgöras;
lösningen måste ske på historisk och praktisk väg. Historien lär oss
nu, att människorna i regel alltifrån syndaflodens tid varit köttätande.
(»Och Gud välsignade Noah och hans söner och sade till dem:...
Alla kräk, som hafva lif, vare eder till mat! Dessa alla, så väl som
örter och gräs, gifver jag eder». 1 Mos. 9: 3). Men å andra sidan
kan icke bestridas, att enskilda folkslag i de varma länderna alltid
till största delen njutit i vida öfvervägande grad växtföda, och att det
är möjligt för oss att lefva uteslutande af sådan föda, nämligen i
länder, som frambringa nog däraf. Ty äfven hr Justus skulle säkert
finna det rätt svårt att på Island, Grönland, Spetsbergen m. fl. st.
lefva på växtföda.
Justus går dock i själfva verket längre än vanliga vegetarianer,
ty han förmenar, att vi, hvilkas tand- och tarm-byggnad mest liknar
apornas, äro såsom de hänvisade att lefva af frukter d. v. s. bär,
trädfrukter och sädesarter. Ett bord med endast dylika alster är
önskemålet för författaren. Huruvida han anser »pomisterna» i
England, som förtära blott frukter och nötter, hafva nått en ännu högre
idealisk ståndpunkt, säger han icke tydligt. Justus tillåter dock mjölk,
smör och möjligen litet ägg vid — matlagningen i köket. Men att
dricka mjölk, sedan man vuxit ifrån modersbröstet, är för honom både
onaturligt och betänkligt ur hygienisk synpunkt. — Då nu emellertid
denna växtföda är, jämförelsevis med djurfödan, fattig på kväfvehaltiga
ämnen (ägghviteämnen), så går en stor del af förf:s arbete ut på att
bevisa genom exempel af vegetarianers och fattiges lif (enskildes eller
hela folks), att människan icke behöfver mer än hälften så mycket
ägghviteämnen i sin föda, som våra närings-fysiologer (se Helsov. i
år sid. 4) påstå. Sant är ock, att detta våra lärdes påstående endast
stöder sig på erfarenheten, sådan denna ter sig för de arbetande
klasserna i våra europeiska länder. Då nu Justus påstår, att det
endast är på grund af vanans (= ovanans) makt, som vi förtära så
stor mängd ägghviteämnen, och att vi skulle kunna vänja oss af
därmed, så kan detta påstående icke obetingadt afvisas, ty hvad som är
nödvändigt eller icke nödvändigt härvidlag kan, som sagdt är, icke på
vetenskapens närvarande ståndpunkt teoretiskt afgöras. Men
erfarenheten bland oss har visat, att när arbetare (äfven obemedlade) fritt
välja sin kost, skaffa de sig instinktmässigt omkring 118 gm
ägghviteämnen per dygn, enär de annars känna sig svaga i sitt arbete.
Då förf. påstår, att i hans familj enhvar får endast 50 gm
ägghviteämnen, få vi ju tro detta, men troligen hör ingen af dem till de
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
