Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEL SO VÄNNEN.
51
s. i. kroppsarbetande; ej heller fà vi närmare upplysning om, hvad
eller huru mycket de arbeta, huru länge de fortsatt med denna kost
m, m., som behöfdes få veta, om detta exempel skulle hafva någon
bevisande kraft. Förf. anför visserligen andra exempel, som bevisa,
att människor kunna hålla sig vid lif med en långt under det
normala varande kost. Men vida noggrannare undersökningar än de
relaterade påfordras för att bevisa, det dessas helsa och arbetsförmåga
därunder icke i regel lidit afbräck, om än enskilda individer göra
undantag. Skildringen af handväfvarne i Zittau (sid. 156—160) ger
långt ifrån någon lycklig bevisning.
Hvad den ekonomiska sidan af saken angår, så bevisa
utspis-ningsstaterna vid våra kaserner, fängelser, fattighus m. m., att man
kan få en vida ägghviterikare och dock billigare föda med blandad
kost än genom förf:s föreslagna frukt- cch mjöl-mat.
Men för förf. är också den sanitära samt moraliska sidan af
saken den förnämsta. Han håller före, att de üesta sjukdomar och
moraliska lyten bero på vår köttmat, våra kryddor och spirituösa,
vårt kaffe, the och vår chokolad. Allt detta är för honom idel
retmedel, som sätta våra nerver, våra matsmältningsorgan och hela vår
organism i ett retlighets-tillstånd, på grund hvaraf vi förlora vårt
lugn och välbefinnande samt vår motståndsförmåga mot lidelserna och
sjukdoms-gifterna. — Yi vilja icke obetingadt bryta stafven öfver
denna åskådning. Om än forf. går till öfverdrift, tro vi honom hafva
en god del sanning på sin sida. Människorna hafva skapat sig en
mängd retmedel, som torde hafva bringat dem ur jämnvikten mera,
än de själfva nu se eller tro, ty vanan är andra naturen. Och det
ligger i vår natur, att ju mera vi få af retmedel, desto mera vilja vi
hafva. Huru långt vi alltså under sekler såsom nationer höjt oss
öfver vårt ursprungliga behof af retmedel, är svårt för oss att afgöra.
Vi se, huru som enskilda individer kunna vänja sig vid och stå ut
med retmedel af nyssnämnda slag till ett mått, som för andra ter sig
såsom både orimligt och otroligt. Att köttmat af rödblodiga djur —
fiskmaten vill Justus icke utdömma annat än ur etisk synpunkt, ty
»äfven fisken har rätt att lefva» — måste i jämförelse med växtföda
anses såsom ett retmedel kan icke bestridas. Men då förf. säger, att
»köttätaren står på alkoholistens ståndpunkt» gör lian tydligtvis en
af dessa förlöpningar, på hvilka hans bok är rik, men som också
gifver den ett pikant intresse. Ej heller kan köttets farlighet häfdas
genom att dess blod håller extraktivämnen, som vi, sedan vi ätit det,
måste afsöndra tillsammans med våra egna. Detta och mycket annat
i arbetet är skrifbordsfantasier eller sofismer, hvarmed författaren gör
sig intressant.
Men det är icke blott i de nämnda födoämnena Justus ser våra
kulturmänniskors faror. Äfven sockret och — saltet äro bland hans
fiender, n. b. i det mått, som vi bruka dem. Sockret förderfvar våra
tänder och matsmältningsorgan; saltet alstrar den artificiella törst, som
är en orsak till dryckenskapen. Vi vilja icke bestrida, att någon
sanning kan ligga äfven häri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
