Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
94
HEL SO VÄNNEN.
hvarmed tuberkelbacillen vegeterar i buljong af olika slags kött,
kan klassificera själfva djuren i följande ordning: sill, ostron, åsna,
häst, kaif, kanin, fogel, hund, katt, råtta.
Man kan uppställa följande olika slag af omottaglighet,
rörande hvilka vetenskapen hittills kommit tämligen på det klara.
1. Omoitaglighet beroende på ett föregående anfall af samma
slags sjukdom.
Redan från uråldriga tider har man samlat erfarenhet
härutinnan. Man hade sig redan di bekant, att en attack af
åtskilliga smitto-sjukdomar, t. ex. smittkoppor, mässling, tyfus skyddade
från samma sjukdom. Särskildt hade man fästat sig vid den
sålunda förvärfvade omöttagligbeten för smittkoppor. Detta ledde
till inympning af koppor, hvilket sedan äldsta tider praktiserades
i Afrika, Persien och Kina, från hvilka länder metoden, som
bekant är, fördes till Konstantinopel och därifrån till England. Idén
var att åstadkomma en mild attack af sjukdomen hos en individ,
hvilken man förut försatt i de gynnsammaste möjliga
omständigheter. Metoden måste hafva haft en ej ringa framgång, efter som
den användes mycket i medlet af förra århundradet Äfven
inympning af mässling har ej obetydligt användts.
2. Omottaglighet frambragt genom inympning af en besläktad,
■ mindre farlig sjukdom, eller af samma sjukdom modifierad
genom sjukdomsämnets passage genom ett annat djur.
Sedan lång tid tillbaka hade landtbefolkningen i flera länder
misstänkt, att en sjukdom hos kor kunde fortplantas till människor,
och att de sålunda angripne icke voro vidare mottagliga för
smittkoppor. Det omtalas, att en eügelsk jordbrukare och en tysk
skolmästare under förra århundradet användt inympning af denna
sjukdom hos kor i stället för ympning med smittkoppor. — Jenner
gjorde denna erfarenhet fruktbärande för hela mänskligheten, då
han genomdref den ännu brukliga vaccinationen. Från det Jenner
1798 bragte vaccinationen till världens kännedom ända till 1880
gjordes litet eller intet för att utsträcka tillämpningen af Jenners
upptäckt på andra sjukdomar. Det var först Pasteur, som efter
många års studier af smitto-sjukdomarnes gift visade, att detta
kan förstärkas eller försvagas, att man kan framkalla en attack af
bestämd styrka af många dylika sjukdomar, och att härigenom en
skyddsbehandling kan åvägabringas. Engelsmannen Burdon
San-derson meddelade år 1880, att ett försvagadt mjältbrands-gift,
användbart för vaccination, kunde erhållas genom att nyttja marsvin
till »mellanvärdar». Pasteur och Thuillier visade 1883, att
smittämnet i rödsjukan hos svin förstärktes, då det passerade genom
en serie af dufvor, men försvagades, om kaniner i stället användes.
I sammanhang härmed gjordes flerestädes den iakttagelsen, att
åtskilliga febersjukdomar kunna mildra förloppet af vissa andra
smittosjukdomar. Detta observerades först af Danielsen och Boek
beträffande koppor och spetälska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
