Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELS O VÄNNEN.
95
3. Omottaglighet frambragdt genom inympning af ett
smittämne modifieradt genom odling utom organismen.
Upptäckten häraf tillhör äfven Pasteur, som 1880 visade, att
genom odling af hönskolerans bakterie vid 33° C. och fritt
syretillträde under 2 till 8 månader ett försvagädt gift kan erhållas,
hvilket framkallar sjukdomen i en mild form, tillräcklig
att-åstadkomma omottaglighet. Toussaint och Channean gjorde en dylik
upptäckt i afseende på mjältbrands-bacillen (hastig uppvärmning
till hög temp.). En försvagad mjältbrandsbacill, hvars inympning
frambragte omottaglighet, beredde. Pasteur 1881 genom att under
9 dagar odla bacillen vid en temperatur af 42° C. Detta
bekräftades af Koch, Gaffky och Loeffler 1884. År 1882 tillämpade
Pasteur på bacillen i svinens rödsjuka samma förfarande som på
hönskolerans och erhöll ett försvagadt gift. Samtidigt sökte Pasteur,
ehuru förgäfves, att isolera rabiesgiftet. Han begagnade då
nerv-väfnad på samma sätt, som han skulle användt en annan
odlingsmark^ Och sedan han lyckats erhålla ryggmärgar af konstant
gift-styrka, behandlade han dessa såsom vanliga odlingar. År 1885
lyckades han erhålla ett försvagadt gift och framkalla omottaglighet
genom vaccination därmed.
Många andra metoder att försvaga ett smittämne hafva
föreslagits: kemiska medel, t. ex. syre, som under trögt tryck dödar
mjältbrands-bacillen, mycket svaga suhlimatlösningar m. m., starkt
solljus, som har en försvagande inverkan på odlingar i flytande
ämnen. Pasteurs metod är emellertid den enda, som-hittills fått
praktisk användning.
4. Omottaglighet, frambragt genom införande i kroppen af kemiska
ämnen, som alstrats af smittämnen vid deras odling.
Pasteur visade, att väl filtrerad (således bakteriefri)
hönskolera-buljong, insprutad i en fågel, frambragte symptomer af denna
sjukdom. Samma förhållande konstaterades i afseende på blod af
djur, angripna af mjältbrand. Redan 1885 antydde Pasteur, att
någon »kemisk produkt» i ryggmärg (alltså icke en lefvande
bakterie), som användes till ympning mot. rabies, var det verksamma
ämnet däri. År 1887 bekräftades denna åsikt beträffande tyfus,
difteri, mjältbrand och åtskilliga andra sjukdomar af flera forskare.
I de flesta af de experimenter dessa forskare verkställde användes
såsom inympningmaterial ett odlingsämne, modifieradt genom däri
växande mikroskopiska organismer, hvilka senare dock dödats
genom uppvärmning eller afskiljts genom filtrering.
Dessa kemiska produkter voro af en mycket invecklad
beskaffenhet, och man var oviss om, till hvilken klass af organiska
ämnen de borde hänföras. Gautier försökte redan 1881 ådagalägga,
att djurkroppens lefvande väfnader äro i stånd att framalstra giftiga
ämnen af liknande art, hvilka då kunna motverka smittans verkan.
År 1889 anställdes på Koeh’s laboratorium försök af Sidney
Mabtin och Hankin (fr. London) med dylika ämnen, isolerade från
mjältbrands-bacillodlingar. De befunnos framkalla omottaglighet för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
