Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
HEL SO VÄNNEN.
Yi känna dock, att allt, som befordrar och gër näring åt en
uppväxandes begär, är egnadt att i hög grad nedsätta
själfbehersk-ningen eller viljekraften, och att detta är oförenligt med den
personliga, förnuftiga utvecklingen. Det är omöjligt att här erinra
om alla de tillfällen och omständigheter, hvilka nu för tiden möta
’ det uppväxande släktet, liksom anlagda på att stegra begärelsen
efter nöje och göra viljan till slaf under begäret De möta oss
uti vedervärdigt anordnade barnbaler; på flera ställen spela barnen
kroglif, där hvarken kaffe, tobak eller sprit fattas. Andra sätt att
misshandla viljan äro att tillfredsställa begären efter grann utstyrsel
(äfven för barn finnes modejoumal), efter läckra anrättningar,
före-dömen af lyx och bekvämlighet från föräldrar och målsmän, efter
offentliga nöjen och osann, rå literatur, hvarom vi förut stundom
talat. Såsom nyss sades kunna vi ej genomgå alla fallen, där det
är nödvändigt att vakta viljans helgedom hos den uppväxande,
att han må råda öfver det hela. Allt i denna väg kan
underordnas den gamla regeln att tidigt vänja den uppväxande att
försaka, hvad han ser och åstundar, så länge detta ej rörer sig om de
enklaste tidsfördrif, lekar och nöjen, hvilka ej strida emot någon
slags utveckling. Till samma bud hörer detta: lyd, var förnöjd och
- anspråkslös!
Den enklaste böljan i denna viktiga försakelseskola är att
ge barnen vid de s. k. smärre målen mycket enklare föda än den
de se föräldrarne förtära. Det är en vanlig erfarenhet, att den,
som vant sig vid lydnad, får ringa svårighet att låta viljan herska
öfver de oförnuftiga begären, enär hans hela lif under uppväxningen
då blir en ständig viljeöfning af motsatt verkan mot den s. k.
egenviljans öfiiing.
Af hvilket välgörande inflytande denna själfbeherskning är
kunna vi förstå, om vi erinra oss, att hvarje sak, som uppväcker
sinnesrörelse, såsom förskräckelse, sorg, vrede etc. medför i första
öfverfallet en utvidgning af hjärnans kärl, eller — såsom det
vanligen kallas — en blodstockning till hufvudet. Är nu en människa
i följd af försummad viljetukt icke motståndskraftig, så ger minsta
småsak anledning till sinnesrörelse. Dessa föranleda sagda
kärl-utvidgning allt för ofta, så att slutligen denna blir stående, d. v. s.
kärlen bli för längre tid, möjligen för alltid, utvidgade öfver det
naturliga måttet. Följderna äro i första rummet nervsvaghet, sedan
sinnessjukdom, slutligen hjärnblödning eller hypokondri. — Det
visar sig här sålunda, huru ödesdiger för individ och folk en
försummad uppfostran kan blifva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
