Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
HEL SO VÄNNEN.
smärtar det alldeles särskildt, när tån böjes baköfver, såsom fallet
är i den sjuka foten vid ett steg fram med den friska foten. För att
undvika detta, sätter man å fotsulan bakom tårna, motsvarande
fotbladet, en gummirem af ungefär 1 centimeters tjocklek och ungefär
2—3 centimeters bredd, med tvärt afskurna kanter i sned riktning
under sulan, så att den yttre ändan af densamma kommer att sitta
längre fram än den inre ändan. Huru snedt remmen måste sitta,
beror på, huru pass man går ut med fötterna. Ställer man fötterna
så, som man plägar sätta dem vid gående, så måste båda skornas
gummiremsor tillsammans ligga i en rak linie (se fig. 3). Med
denna gummirem, således med fotbladet och icke med, stortån, stöter
den för ögonblicket hvilande foten tillbaka, medan den andra
skrider framåt, och på detta sätt undviker man bakåtböjningen af
stortån, så att man utan smärta kan gå säkert och fort. Blott i
trappor måste man vara försiktig för att icke falla.
Gummiremmen låter man bäst en
skomakare skära af en vanlig ungefär
1 centim. tjock gummisula och fästa
under sulan med icke för långa
mes-singsskrufvar (järnskrufvar rosta och
stift hålla icke). Innan man fastsätter
remmen, gör man bäst i att på försök
lägga den löst under sulan och med
den andra foten göra en framåtgående
rörelse för att känna, om remmen ligger riktigt och bekvämt,
och om- detta senare är fallet, först då fastskrufva den.
Anordningen på skon är så enkel, att hvarje skomakare på en
kort stund kan utföra den för 25 öre, om man själf består
gummiremmen.
Är detta nu gjordt, så kan man teckna sulan med remmen
på papper för att kunna låta göra så på andra skor utan föregående
profning. Men då skorna enligt olika mod ofta äro annorlunda
formade, så måste man afpassa från sulans spets, icke från klacken
på den nya skon, hvarest remmen skall ligga.
Inrättningen på skon märkes knappt af andra, och kan förf.
af egen erfarenhet rekommendera den åt dem, som lida af podager.
Den erbjuder stor lindring och äfven snabbare bot för sjukdomen,
ty stockningen i fotens blodkärl minskas genom den smärtlösa
rörelsen, som vid denna anordning är möjlig, medan hos andra
sjuke det genom smärtan hindrade bruket af foten blott stegrar
gikt-anfallet och uppehåller läkningen. Skulle vid gående med
giktskon smärtor likväl någon gån g inställa sig, så behöfver man
blott flere gånger fast trampa ned med hela sulan på samma gång
för att stilla dem och strax åter möjliggöra gåendet.
Skulle det direkta skotrycket smärta, lägge man mellan
giktknölen och stortåns nagel ett icke för litet stycke vadd, men icke
ofvanför giktknölen, hvilket blott skulle öka blodstockningen.
Kg. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
