Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
HEL SO VÄNNEN.
kommit in i köket, som var beläget bredvid barnsängskvinnans rum,
och då hon var ensam hemma med en tjänstflicka, hade hon häraf
blifvit häftigt förskräckt.
År 1886 behandlade jag en ung fru för en farlig
barnsängsfeber, från hvilken hon emellertid fullständigt tillfrisknade. Vid hennes
andra barnsäng 2 år därefter gick allt fullkomligt normalt till tredje
dygnet. Jag blef då efterskickad på grund af uppkomna
febersymptom. Dessa förklarade patienten själf ha uppstått plötsligt, i det
hon blifvit mycket ängslig, då hon fått fatt i ett stycke flanell, hvilket
hon igenkände såsom ett, som blifvit anyändt vid den föregående
barnsängen. Oron och febern följde omedelbart efter hvarandra, ehuru
tygstycket strax blef bortskafladt utan att ha blifvit användt. Febern
upphörde emellertid icke, men höll sig på en moderat höjd (temp.
38,2—38,6) äfven de följande dagarne, liksom där uppträdde smärtor
samt ömhet i underlifvet, som varade en vecka.
Jag har med dessa exempel icke velat påstå, att vederbörande
på grund af de mottagna sinnesintrycken ådragit sig en verklig
barn-sängsfeber, sådan som vi i strängaste mening uppfatta denna sjukdom,
nämligen som en infektionssjukdom, betingad genom inträngandet i
organismen af vissa bestämda mikrober eller bakterier. I det första
af de meddelade fallen tror jag icke, att frågan var härom, i det jag
måste framhålla, att det är en stor skilnad mellan feber i barnsängen
och verklig barnsängsfeber. I det andra fallet däremot torde möjligen
finnas hållpunkter för det antagandet, att en lätt och lokalt begränsad
form af barnsängssmitta verkligen förelegat. Jag vågar dock, som
sagdt, intet bestämdt härom påstå. Men jag vill icke desto mindre
ingå på spörsmålet i dess allmänlighet, då det både har sitt stora
intresse och i verkligheten har en betydlig räckvidd.
Är det alltså tänkbart, att en individ blott och bart genom ett
sinnesintryck kan ådraga sig en smitto-sjukdom, som han eljest skulle
gått fri ifrån?
Är detta i allmänhet tänkbart, så är det ännu mera tänkbart
för en barnsängskvinna, som i många afseenden är att likställa med
en redan sjuk.
Jag tror, att det icke blott är tänkbart, utan att det faktiskt
också sker. Låt oss föreställa oss, huru det öfver hufvud tillgår, när
en smittande sjukdom skall bryta sig in i den mänskliga organismen.
Sjukdomsgiftet, som vi enligt vår tids vetande i de flesta fall antaga
vara ett eller annat slags mikrober, är beroende af två ting för att
kunna slå rot, alstra sjukdom och anställa vidare förödelse.
Det ena är vederbörandes disposition eller mottaglighet, som
antingen kan vara på förhand gifven eller vara olika på olika tider.
Jordmånens beskaffenhet har lika mycket att betyda som själfva
sädeskornet. Det tjänar ingenting till att så äfven det kraftigaste frö på
allfarväg eller bland stenar. Men nu är det högst sannolikt och
rimligt, att sinnesbeskaffenheten, själstillståndet hörer till de faktorer,
som göra jordmånen i mig mer eller mindre skickad och mottaglig
för utsäde af sjukdomsfrön. Själsintryck, som försvaga eller förlama
min kraft, göra jordmånen gynnsammare för sjukdomsfrön, liksom om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
