Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEL 8 O VÄNNEN.
249
almosegifvandet på fattigdomens afvärjande. Medicinens utöfvare
hafva härigenom kommit att intaga en ställning, som erinrar om
t. ex. en skoflickares, hvilken med händerna i fickan begärligt
spörjer efter, att ett skoplagg måtte brista sönder, på det att han
måtte sättas i tillfälle att visa sin skicklighet och något förtjäna
till lifsuppehälle. Och i bästa fall höljes detta från lägre
kulturstadier ärfda sätt mot lidande i en medeltida barmhertighets mantel.
(Forts.)
Andliga intrycks inflytande under sjukdom.
(Utdrag ur ott föredrag af med. d:r H. J. Vetlksen hållet i »Norsk .
förening för helsovård».)
Låt oss öfvergå till, hvad vi i allmänhet förstå med
allmänsjukdomar och t. ex. boija med någon febersjukdom. Liksom vi
visserligen måste medgifva, att ett själsintryck i och för sig kan vara nog
till att frambringa feber, d. ä. höja kroppstemperaturen och framkalla
därmed förbundna funktionsförändringar och illamående, så är det
ännu mera påtagligt — och det för både lekman och läkare–att
ett själsintryck af obehagligt, skräckinjagande eller nedstämmande slag
rätt ofta förvärrar en redan förefintlig feber. För läkaren är detta
en mycket vanlig iakttagelse. Han kommer till en patient, som han
kanske samma eller föregående dag funnit rätt bra med blott helt
ringa feber; han finner honom nu uppjagad, orolig, varm, med
hufvudvärk och blossande kinder; termometern visar en temperaturförhöjning,
som han efter noggrann undersökning och af alla tecken för öfrigt
icke kan förklara. Så examinerar han patienten och får alldeles riktigt
fram, att han (hon) fått någon sorglig underrättelse, haft något husligt
bekymmer, något obehag med ett af barnen o. s. v. Sådana fall
kunna jämförelsevis ofta iakttagas under barnsäng, då kvinnan synes
vara särdeles disponerad för att vid de minsta sinnesintryck bli
uppjagad och altererad. Då nu barnsängen, om den också i strängaste
mening icke är en »sjukdom» och sålunda kunde tyckas icke höra
hit, likväl lätt gifver anledning till inträdandet af sjukliga förändringar
och för öfrigt af omgifningen ofta ses med mera bekymmer och oro
än månget sjukläger, så är det icke utan intresse att äfven här
aktgifva på, hvad som kan störande inverka på det lugna förloppet.
Jag blef en gång sent på aftonen hämtad 1/2 mil ut på landet
till en barnsängskvinna. Hon hade blifvit förlöst för 7 dagar sedan,
och allt hade hittills aflupit fullkomligt normalt, men nu hette det,
att hon hade fått frossa och stark feber. Detta visade sig också vara
förhållandet. Där funnos alla tecken till feber, ängslan och oro. Jag
fann emellertid intet, som kunde förklara febern, men antog en
sinnesrörelse, hvarom jag dock icke på stället fick någon upplysning.
Patienten-lät lugna sig, då hon fick höra, att någon fara icke förelåg, och nästa
dag var allting åter i god ordning. Jag erhöll nu den upplysningen,
att grunden till gårdagens feberattack låg däri, att en »gesäll» hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
