- Project Runeberg -  Helsovännen / Hälsovännen / Årg. 7, 1892 /
284

(1886-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

284

.HÄLSOVÄNNEN.

römmes mycket. Vid franklinisationen är den sjuke förbunden med
maskinens ena pol, medan man med den andra kulformiga elektroden
stryker öfver den (helst med ylle) klädda patientens kroppsyta, ända
tills man framkallar stnå gnistor.

Den elektriska behandlingen af sömnlöshet är dock rätt
omständlig, och synnerlig försiktighet är af nöden. Dea bör appliceras endast
af sakkunnig läkare. (Forts.)

Mitt första kolerabesök.

(Ett läkareminne apropos dagens företeelser).

Det var i midten af Augusti 1866. Koleran gästade här och
där i grannländerna, men hade blott obetydligt visat sig i Sverige.
Vid vestkusten voro badorterna i full verksamhet. I Marstrand badade
man, seglade, lefde godt, dansade i salongen onsdagar och lördagar,
var glad, så godt man kunde, och bfekymrade sig alls icke om koleran.

Då kom en morgon bud från pastor R. på Klädesholmen till
stadsläkaren i Marstrand, d:r H—n, att koleran under natten utbrutit
på Klädesholmen, belägen en mil från Marstrand. Hela vägen är
sjöväg. Stadsläkaren i Marstrand hade ingen skyldighet till
Klädesholmen, men provinsialläkaren, som där skulle besöija läkarevården,
bodde i Uddevalla. Han kunde omöjligen komma förrän om ett par
dagar, och det är ju icke svenska läkares sed att ens i dylika fall
skjuta arbetet ifrån sig. Anställd såsom biträde för sommaren till d:r
H. — jag hade tre månader förut tagit min licentiat-examen —
anmodades jag att följa med budet till Klädesholmen.

Bruklig medicin mot koleran anskaffades från apoteket.
Desinfektionsmedel funnos på den tiden icke annat än under form af
kalk och tjärrökning, hvars skyddande värde var omtvistadt
Kolera-bacillen hade ännu ingen sett; mycket mindre kände någon dess
lifsvillkor. Lastad med koleradroppar, kamferdroppar, dubbla malörtsdroppar,
senapssprit m. m. begaf jag mig af.

Dä jag fram på förmiddagen kom till Klädesholmen, hade redan
ett par af de först insjuknade aflidit. Ett par, tre andra lågo illa
sjuka och ett par insjuknade ytterligare sedan under dagens lopp,
innan jag lemnade holmen. Åsynen af dessa sjuke gjorde på mig
ett djupt och oförgätligt intryck. Jag tyckte, att jag aldrig förr hade
sett någon riktigt svårt sjuk. Den under de våldsammaste uttömningar
hastigt och synbart aftagande kroppsvolymen, den snart försvinnande
pulsen, den aftagande respirationen, den kalla huden, medan patienten,
såvidt han kunde meddela sig, fortfarande hade full sans, gjorde, att
jag såsom läkare kände mig — såsom man plägar säga –— slagen
till en slant. Jag fann snart, att mina droppar, inpinade i de sjuke,
gjorde här ungefar lika stor nytta, som om jag hällde dem i hafvet
utanför stugorna.

Något slags sjukhus fanns naturligtvis icke på holmen, hvari
de sjuke kunde isoleras. Sjukskötare eller sjuksköterskor funnos lika
litet. Det enda jag nu fann för mig möjligt att utträtta var att för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:54:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halsovan/1892/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free