Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
HELS O VÄNNEN.
fri medverkan på kort tid uppnå, hvad naturen ensam först efter
otaliga individers kvalfulla lidanden mycket långsamt skall uppnå?
Många gifvas, hvilka härpå med ett själfbehagligt leende skola svara:
»Jag tillfogar mig icke någon skada genom alkohol; den det gör, har
sig själf att skylla för följderna, jag kan icke hjälpa honom». Andra
gifvas, och de torde särskildt i vårt tyska fädernesland vara talrika,
hvilka mena: »Vi hafva en välmenande och vis, faderlig regering, som,
om alkoholmissbruket verkligen medför så mycket elände, nog skall
finna lämpliga medel för att afskaffa missbruket». För dessa båda
grupper har jag naturligtvis ingenting vidare att säga. Men ännu
finnas också många, hvilka på sina skuldror känna en del af ansvaret
för sitt folks och mänsklighetens öden och därur härleda plikten att
i sin mån på eget initiativ handla för sina medmänniskors väl. Ett
stort antal af dessa personer i Tyskland, däribland många i kyrkan,
staten, hären och vetenskapen framstående män, ha för några år sedan
sammanslutit sig till en förening mot missbruket af berusande drycker.
Till stiftarne hörde bl. a. Moltke. Föreningen söker att verka genom
undervisande och till måttlighet uppmanande skrifter, genom inrättande
af lokaler, där berusande drycker icke serveras o. d. Jag fruktar,
att de medel, som användas af denna förening, hvilken jag af hjärtat
tillönskar all framgång, icke skola medföra några stora resultat. I
fråga om alkohol är nämligen gränsen mellan bruk och missbruk så
föga markerad, att uppmaningen till måttlighet icke har någon
otvä-tydigt bestämd mening.
Jag antager det fall, att en fattig arbetare säger till en medlem:
»Eder förening uppmanar mig till måttlighet, huru mycket dricker då
Ni om dagen?» Tvifvelsutan skulle mången medlem svara: »Ungefär
I/2 flaska vin eller 2 glas öl». Jag håller detta ingalunda för omåttligt
och är fast öfvertygad, att för ganska många människor är detta icke
till den ringaste fysiska eller ekonomiska skada. Men det passar
icke i den fattige mannens budget. — Helt annorlunda gent emot
arbetaren står den, som på en dylik fråga kan svara rent ut: »Icke
en droppe». Högt framställes visserligen frågan Icke ofta, men jag
menar, att den, som offentligt uppmanar till måttlighet, måste läsa
den tydligt skrifven i ansiktet på hvarje fattig.
De af föreningen i några städer inrättade kaffehusen skola nog
visa ett godt resultat. Men det måste dock på den fattige arbetaren
göra ett egendomligt intryck, om han ser medlemmar af den förening,
som upprättat kaffehusen och på det varmaste rekommenderar besök
där, under varning för vin- och ölvärdshus sitta på ett sådant bakom
en flaska skummande vin, något som ju icke står i strid med
föreningens grundsatser emot missbruket af sprithaltiga drycker.
Bäst vore naturligtvis, om lokaler utan utskänkning af rusgifvande
drycker upprättades af arbetarne på eget initiativ, såsom i stor
utsträckning är fallet i England. Tillåt mig att därifrån anföra ett exempel.
En belgisk människovän, Cauderlier, berättar: »Följande hände
mig för ett par år sedan. Jag var i Liverpool. Då sade min värd
en dag till mig: »I dag vill jag visa Eder något, som icke har sin
like i hela edert land».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
