Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
HELS O VÄNNEN.
Han var förbättrad, ban visste, att han icke vågade dricka en droppe
utan att åter förfalla. Hans förträffliga fru hjälpte honom genom
mycken kärlek och bön; han förändrade sin affär, flyttade till en
annan stadsdel och höll sig tappert i två hela år. Oförståndiga
vänner bjödo honom ofta på ett glas vin eller öl; han kände sin
svaghet och fördrog deras gäckeri. Så firades det tyska kejsarparets
bröllop. »Nu måste du dock klinga med oss till jubelparets ära!»
Så fångade vännerna honom med hans patriotism. Han drack —
Uppriktigt stretande mot det första glaset vid kejsartoasten. Ett halft
år därefter afled han i delirium.
Mången torde väl säga, att denna ovillkorligen var en sjuk man,
som dock förr eller senare skulle gifvit anledning till förargelse genom
återfall. Låt så vara. På den, som uppmuntrade honom till att dricka vid
toasten, kunna vi dock tillämpa skriftens djupsinniga ord: »Förargelse
måste ju komma, men ve den människa, genom hvilken den kommer».
Jag fruktar, att »föreningen mot missbruk af starka drycker»
icke en gång har vilja att på ett genomgripande sätt uppträda mot
skålande och andra sätt för uppmuntran att dricka i sällskapslifvet*
och med sina enda hittills följda metoder skall det hela föga uträtta
mot dryckenskapseländet. Jag stöder mig härvid på en sats i det
redan citerade arbetet af d:r A. Ba£b, den förnämste kännaren af
alkoholfrågan i Tyskland. Han säger: »Där, hvarest föreningsverksamheten
hufvudsakligen är riktad på att draga de stora massorna till sig, att
befria drinkare från dryckenskapen djupt inrotade last och skydda
andra för denna fara» (men på hvilket annat mål — frågar jag —
kunde väl föreningsverksamheten riktas?), .»där är det blott grundsatsen
om fullständig afhållsamhet, som vinner stora och verkligt bestående
resultat».
Gent emot krafvet af fullständig afhållsamhet för
drycken-skåpens bekämpande har man ur logisk synpunkt uppställt den latinska
sentensen: »Abusus non tollit usum» (»Möjligheten att missbruka en
sak upphäfver icke dess bruk») Denna sats är icke alltid riktig, såsom
jag strax skall visa. Dess riktighet eller oriktighet kan det
öfverhufvud först då bli frågan om, när man bestämt den sak, hvars bruk
och missbruk det gäller. Man kan i allmänhet för i fråga varande
syfte indela föremålen i två klasser. Det gifves många saker,
beträffande hvilka bruk och missbruk äro helt olikartade handlingar, och
det gifves andra, om hvilka det gäller, att bruk och missbruk är samma
handling, då bruk och missbruk utan skarpa gränser öfvergå i
hvarandra. För föremål af det första slaget gäller otvifvelaktigt àatsen:
»Hvem skulle t. ex. vilja förbjuda bruket af yxa vid bearbetning af
trä, därföre att missbruk genom att skada och döda människor
därmed kan bedrifvas? Timmermannen, som hela dagen hugger med yxan
på trädstammen, bringas därigenom icke i frestelse att också hugga
till hufvudet på sin medarbetare. Om det läte statistiskt fastställa
sig, skulle jag våga hvad som helst därpå, att af timmermän, liksom
af andra med yxan icke förtrogne, föröfvas mera kroppsligt våld med
ölkrus än med yxan, emedan de förre liksom de senare mindre råka i
slagsmål på arbetsplatsen’ än på värdshuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
