Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
BEL SO VÅ NN EN.
pä undra sidan. Genast dä de äro plockade och rensade, böra de
kastas i friskt vatten. Misstänker man dem vara giftiga, s& kunna
de kokas i flera vatten eller i vatten med tillsate af nSgot koksalt,
eller ännu bättre ättika, hvarigenom giftet utdrages. Kokta svampar
böra förtäras inom n&gra timmar efter tillagningen, emedan de lätt
öfvergå till förruttnelse. — Svampar kunna förvaras ett helt àr och
därutöfver, om de torkas, rökas eller insaltas. Torkningen sker
sålunda, att man insätter de rensade svamparne om aftonen i en bakugn,
där brödet kort förut uttagits, och då äro de vanligen morgonen därpå
torra, eller hänger man dem på trådar i skuggan for att torkas i
luften. Insaltningen sker sålunda, att svamparne först läggas i blöt
i friskt vatten en dag öfver och sedan insaltas i fjärdingar eller andra
kärl, alldeles som man insaltar fisk eller kött. Rökningen af svampar
kan ske på samma sätt, som man röker kött
Vid begagnandet kunna svampar behandlas alldeles som kött,
d. v. s. man kan steka dem på halster med smör eller koka dem i
vatten, antingen ensamt med kryddor såsom peppar och dylikt, eller
kan man koka dem tillsammans med potäter, ärter och dylikt
Vid användning af islands- och renmossa såsom brödsurrogat
förfares på följande sätt: Renlafven lägges med vatten i en gryta,
som uppvärmes på eld — dock så att innehållet icke bringas till
kokning — och tages därefter från elden. En person upptager med
båda händerna och skakar den varma lafven, som sålunda frigöres
från orenlighet och därpå lägges åsido. Grytan rengöres, lafven
inlägges ånyo och kokas starkt med rent vatten någon stund, hvarunder
den bringas till en blöt massa, som upptages och genast, med tillsats
af sädesmjöl efter råd och lägenhet, knådas till deg, hvilken lemnas
att jäsa och syras samt därefter bakas och gräddas. Brödet blifver
oväntadt godt.
Islandslafven behandlas i öfrigt på lika sätt, men bör efter
rengöringen i varmt vatten lutas och därpå vattenläggas nästan såsom
lutfisk, det förra för bäskhetens och det senare för lutsmakens
aflägsnande. Kokning, knådning och bakning verkställes därefter, såsom
sagdt är. Af olösta växtdelar synes i brödet icke det minsta.
Upplösningen har skett fullständigt och jäsningen har gjort det slutliga däraf.
Såsom nödbrödsämnen hafva de nämnda växtalstren länge varit
kända, men på höäten 1867 upptäcktes ett par växter, hvilkas rötter
för sin synnerligen stora stärkelsehalt kommo att blifva ett det
förträffligaste nödbrödsämne, nämligen blomvass (Butomus umbellatus)
och vanliga safven (Scirpus lacustris). Mjölet af blomvassroten, som
på upptäcktsorten, Qveflaks, kallas dobrastarr eller trekantstarr, uppges
icke kunna skiljas från rågmjöl och beredningen är enkel. Roten
skrapas, sköljes ren, sönderskäres i små bitar och torkas, hvarefter
den är färdig att malas. Växten är en prydlig vattenväxt,
förekommande vid sjö- och flodstränder, blommande i juli och augusti,
roten är tågig, bestående af grofva rottrådar, utgående från rotstocken,
Stammens nedra del är en fingertjock, lång, knölig rotstock; växten
med sin vackra blomflock, omfattande från 20 till 50 hvitrödlätta
blommor, bör hafva fallit en hvar på växtorten i ögonen, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
