Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEL 8 O VÄNNEN.
325
uppoffring af tid och möda lära folket att insamla och använda det
skördade. Då nödår hösten 1867 visade sig stå for dörren,
igångsattes här. i Wasa i medlet af augusti under direktor Conradis ledning
en anstalt, hvarest undervisning meddelades i användningen af
ren-och islandsmoBsa, missne m. m. De personer, som mottagit
undervisning, utsändes sedermera i länet och verkade mycket godt under
den tid nöden påstod, men då denna var öfver, brydde man sig icke
vidare om »kofödan», som den därefter fick heta och konsten
bortglömdes. Det tillhör hvarje förståndig person och människovän att
icke spara några krafter i kampen mot de fordomar, som ännu råda
hos vårt folk beträffaude en hel mängd näringsämnen, hvilka utan
gagn årligen i oerhörda kvantiteter få förfaras. Ehuru icke hörande
till nödbrödsämnena, vilja vi dock i sammanhang härmed påpeka, att
alla djur utan undantag äro ätbara, om ock icke smaken alltid är så
tilltalande. Endast den gröfsta fordom ratar t ex. köttet af hästen,
hvilket är det renligaste och i valet af föda mest nogräknade af våra
busdjur. Men härom mera en annan gång.
Bland de under nödåren 1867—68 använda nödbrödsämnena
hilja vi påminna om följande såsom de förnämsta: •
Missne (Calla palustris) af allmogen kallad Mess eller Mese, är
lätt igenkänd. Den växer uti kärr och träsk, isynnerhet vid rinnande
vatten och vid sumpiga bäckstränder. Bladen äro hjärtlika och ha
uti midten af växten en fröhylsa, då den är mogen af rödbrun färg,
hvilken nästan liknar en tallkott. öfversta bladet (blomhölstret) lyser
hvitt under blomningstiden. Växten kan icke förväxlas med någon
annan än möjligen med Vattenklöfvern (Menyanthes trifoliata), hvilken
i Österbottniska folkspråket kallas Alemese eller Ålemese (Missne
kallas också af somliga Älemese). Vattenklöfvern skiljer sig dock
ifrån missne däruti, att vattenklöfvern har tre blad på en stjelk, men
missne har särskilda blad utgående från roten. Vattenklöfverns blad
äro också smärre och spetsigare än bladen af missne. Skulle man
dock misstaga sig på dessa båda växter, så är faran icke stor, emedan
också vattenklöfvern kan användas till nödbröd, ehuru den alltid
bibehåller sin bäska och obehagliga smak.
Missne- eller meserötterna samlas antingen tidigt på våren eller
sent på hösten, skiljas och rensas ifrån de vidhängande trådlika
rötterna, samt torkas lindrigt i solvärme eller varmt rum. Sedermera
skäras de i bitar, stora som ärter, och torkas hårdt för att sedan
kunna malas till mjöl, hvilket kokas en timme i rent vatten; sedan
sedan det stått, tills mjölet satt sig till botten, afhälles vattnet; mjölet
upptorkas och har då mist den skärpa, som roten förut ägde; det
bakas då med litet sädesmjöl, om sådant finnes, till tunnbröd, som är
hvitt, smakligt och födande. — Fordom skall allmogen i Österbotten
mycket begagnat missnerötterna till boskapsfoder.
Börande insamling och tillredning af svampar observeras:
Svampar böra aldrig förtäras råa, om man ej är fullkomligt
viss om deras oskadlighet; äfven bör man undvika dem, som äro
angripna af insekter eller börjat öfvergå till förruttnelse. Om yttre
huden lätt lossnar kan den afskalas, äfvensom fröpiporna eller taggarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
